Okuggad

Ibland får jag en känsla i hela mig som att jag knappt ryms inne i kroppen.
Jag blir obekväm, rastlös och ostrukturerad. Allt känns "okuggat", man liksom
hackar sig fram och rör sig från det ena till det andra utan att göra någonting
ordentligt.

Jag börjar läsa en bok som jag inte orkar läsa klart, jag börjar se en film som jag inte
ser färdigt.
Jag försöker skriva dagbok men lyckas endast samla mig till några meningar.

Och när jag är så här, det är då också som Sorgen kan smyga sig på mig bakifrån och
sätta en kniv i ryggen på mig.

Jag hatar det.

Nu har jag turligt nog i mitt liv förstått vad det här beror på.
Så här blir det när jag alltför lång tid haft för mycket intryck, nya och gamla blandat..
och å andra sidan inte gett mig själv behövlig tid för reflektion och "sortering".

Ger man inte sig själv tid för reflektion, då blir det inre som ett ostädat kontor till slut.
Så här.
Obs, det är inte hemma hos mig.