Mr Mir

Den här killen är inte bara en riktig sötknopp, han tävlar även i en sport som jag har roat mig med att titta på en hel del sedan jag fick TV4Sport.

Det är egentligen rått, det är hemskt, det är..jaa, verkligen USCH, men jag kan inte låta bli att tycka att det är så himla bra!
Jag vågar knappt nämna vad det är. Det börjar på U.
Ni som fattar, jag vet. Jag är sjuk.

Apropå broddarna förresten, jäklar vad det fungerar bra!

Missing

Det händer mycket konstiga saker på mitt jobb.
Totala mysterium.
Och antingen är det att man på det här jobbet får VETA allt som händer, eller också ÄR det så att det är lite mer mystiskt där än på andra ställen.
Time will tell.

Broddar

Mitt dåliga humör i morse förbättrades inte nämnvärt av att det var nästan omöjligt att promenera hem utan att riskera att halka och bryta armar och ben.

Jag undrar, varför är trottoarerna blankis? Själva gatorna där bilarna kör är ju inte det? Förstår inte.
Tidvis, när det inte kom några bilar eller bussar fick man välja att gå på själva gatan. Det var om att välja, halka och bryta benen eller bli överkörd.

Nåväl, nu har jag, efter ett intensivt letande hittat Anders broddar som jag visste fanns någonstans och som jag till slut, som genom ett under hittade bland alla kassar och prylar som lilla rummet i min lägenhet är fullkomligt fyllt av.
Nu jävlar, nu ska här gås!
Och jag ger fasen i att det är pensionärsvarning och att det låter som en häst travar när man far fram.

Skit

Jävla skit. Så känns det den här morgonen. Första gången jag åkt hem från det här jobbet och bara känt mig genom totalt missnöjd. Jag var för trött, jag var för vag, jag var för flat. Jag tog åt mig, jag kände mig osäker och jag kände mig rådvill.
Är det att jag är allmänt lite känsligare och har svårt att klara en dålig natt, eller var det helt enkelt bara en jävligt dålig natt?
Hur som helst, nu är den över, nu ska jag sova.

Fortsättning

Min ledighet är över, ikväll går jag på och jag jobbar ända fram till, och förbi nyårsafton. Precis som förra året så "firar" jag nyår på arbetet. Känns ändå rätt i år.

Alla mina röda ljus som fanns i lager har nu brunnit ner.
Och ni vet väl att det har vänt nu?

God fortsättning på er allihop!

Vända blad

Ja, det blir tjatigt med min amaryllis, men dels är den så fin och dels så är den det enda "juliga", nästan, som finns i mitt hem.

Men nu så vänder jag blad. Alldeles strax, när som helst, ja NU nästan, är den här julen ÖVER.
Jag såg inte fram emot den, den har enbart varit jobbig och svår, men nu ska den strax städas bort och vi ska gå mot ljusare tider.
På alla vis förhoppningsvis.

Julklapp

Försökte göra en fin bild att mms.a till barna i går.
Men som man brukar säga, det är ju tanken som räknas :)

Min dag

Jag klev upp halvtvå i dag. In i duschen, sedan iväg till advokaten för näst sista besöket om bouppteckningen. Skönt att det snart är över.

Sedan körde jag ut på Haga, gick in på Pizzeria Björken och beställde en Björken special. Medan jag väntade på den handlade jag bröd, julmust och godis.
Sedan hem genom stan och världens trafik. Åt och såg på tv under tiden.

Efter det så tog jag med mig Maja Mandolin och gick till lägenheten öst på stan och hämtade diverse räkningar som kommit dit.
Nu ska jag gå på affären en sväng och köpa mat till Maja.

När det ärendet är uträttat, samt hon har fått mat, då ska jag återvända till mitt stora feta vinglas som står på bordet i vardagsrummet och sedan ska jag titta på film hela kvällen.
Ljuvligt.

Jullov

Min amaryllis har tre stänger, och massor med blommor. Tjusigt.

Nu har jag jullov till på lördag den 27.e.

Spårsnö

Julpyntat

Skåda så julpyntat och fint vi har det på jobbet!
Inte.

På mitt förra jobb var det så mysigt och ombonat så, och ändå trivdes jag inte, vilket jag gör här, trots den spartanska miljön.

Bacillskräck

Stickad tröja, stickad strumpa, stickad Ferrari. Här är stickade bakterier. Söta va?















På mitt jobb går både svår förkylning och magsjuka,
personal och patienter faller som käglor runt omkring mig.
Den krympande skaran som fortfarande håller sig frisk, däribland
undertecknad, handspritar sig ideligen och undviker att ta i med smitta
troligtvis besudlade handtag och annat.
Det blir lite bacillskräckaktigt.

Reseskildring

VASAPLAN-NUS 17/12-08, 20.32

Som vanligt när jag ska kliva på bussen är det förarbyte. Detta innebär att min buss som ska gå 20.32 aldrig går 20.32,
utan snarare 20.33 eller 20.34.
Den här gången är det en kvinnlig busschaufför som kliver på sitt pass.
Det betyder att man inte behöver vänta så länge innan man får kliva på,
kvinnliga chaufförer installerar sig snabbare vid ratten i bussen.
Det betyder också att man inte behöver råka ut för det där att dörren inte öppnas
när man ska kliva av och man får ropa så där löjligt, "hallå, kan du öppna dörren?",
ja, ni vet.
De kvinnliga har mera koll, så är det bara.
Min vana trogen så sätter jag mig alltid på samma plats, om den nu är ledig,
till höger en bit bak.
På andra sidan gången sitter redan två par mittemot varandra som livligt samtalar.
Ena paret smågrälar hela tiden, en ton av irritation finns i luften.
Jag hör orden "andra generationens invandrare" och "du säger alltid...".
Innan bussen far iväg, i tid denna gång kliver två unga tjejer på.
Den ena är som en liten docka.
Ca 1,30 lång, mörk vacker page och perfekt sittande minikappa.
Hennes vän registerar jag inte, den lilla, vackra, tar all min uppmärksamhet.
Hos paren på andra sidan gången är det nu alldeles tyst.
Alla tittar åt varsitt håll. En av killarna, inte han i grälparet,
utan han i det andra lägger armen om axlarna på sin tjej.
Det ser obekvämt och krystat ut eftersom han är någon dryg decimeter kortare än vad hon är. Till slut sitter hon lite framåtlutad med hans arm bakom sig på ryggstödet.
Hon ser trött ut.
Vi närmar oss sjukhuset.
Någon annan trycker på stanna-knappen och jag samlar ihop mina vantar och mössan
och stoppar dem i väskan.
Samtidigt som jag reser mig upp för att ställa mig vid dörren
så kliver även "krabbmannen" upp.
Jag kallar honom så för han ser ut som en krabba.
Han är ganska kort, har en parkas som gör honom bred och lite fyrkantig
och han går alltid med armarna utåt lite böjda, som att de vore krabbklor.
Han är dessutom hjulbent.
Med ett ryck stannar bussen vid hållplatsen och jag och krabban kliver av.

Sticka strumpor

Här är mitt nya stickprojekt.
Tröjan jag gjorde först, den med huva, är klar.
Tunikan i viscose är nästan klar.
Och de här strumporna påbörjade jag i gårkväll.
Jag behöver mycket terapi, jag.

Ljuset i hjärtat

Idag, nyss, när jag var ute och gick i regnet och rusket så fick jag en svag förnimmelse
av hur det är när man känner lycka ända in i hjärtat.
Det känns som det var längesen nu jag upplevde det.
Jag undrar, kommer jag att få uppleva det igen?
Och om, hur länge kommer det att dröja?
Kan det vara så att det att jag minns hur det känns är ett bevis för att jag kan uppleva det igen?
Just nu känns lycka väldigt avlägset.

Men det går. Man klarar sig. Man lever vidare.
Man faktiskt skrattar ibland och vardagen fungerar.
Men ljuset i hjärtat har slocknat.

Ryggsäck

Har varit och kollat upp resor till Egypten på Resia i dag.
Man funderar, boka nu, eller boka i januari då det kanske är billigare men risken är att det inte finns så mycket resor kvar?
Chansar nog på januari ändå.

Jag har köpt mig en fin, röd ryggsäck för nu hade jag tänkt börja gå till och från jobbet oftare, istället för att ta bussen varje gång.
Så där, nu har jag sagt det här, då måste jag. :)

Apropå

Apropå vinter och mörker och kyla, hit ska jag i februari.

Sunes jul

Tände ljuset för 3.e advent fem i tolv, kom i alla fall ihåg det.
I dag har jag städat lite mer än vanligt, det behövdes.
Käre Rover, älskad och saknad fick komma upp på väggen i köket.

I kväll har jag och barna sett Sunes Jul, första avsnitten och fått skratta lite.
Jag kan aldrig riktigt ta Peter Haber som Martin Beck på allvar sedan man fått skratta
ihjäl sig åt honom som Sunes pappa Rudolf flera gånger.

Lusselelle

Gud va skönt, nu har det blivit mycket gjort den här dagen.
Bilen, det var bara batteriet som var urladdat och nu startar den och går igen.
Hyllan och spegeln passar jättebra där dom sitter.
Påsarna med kläder är ivägfraktade.
Däcken är uppburna på vinden.
Sedan var Sandra här och hämtade Anders glas i vitrinskåpet. Det blev ganska tomt där nu,
men jag får skaffa lite nytt.
Det enda som fattas nu är att jag hade kunnat ta mig en mugg glögg, men det går inte då jag lovat hämta Astrid på hennes jobb ikväll.

Jag har lite skön jul/luciastämning inombords, mot alla odds.

Fem månader

Inlandssnö.
Har just varit ute och borstat av bilen på parkeringen. Borstat och borstat, det var ungefär en decimeter blötsnö över hela bilen.
I dag kommer Anders bror hit och ska hjälpa mig med diverse.
Bilen, som inte startar.
Däcken, som ska bäras upp på vinden.
Säckar med kläder, som också ska bäras upp på vinden eller någonstans.
Hyllan, som ska sättas upp i hallen.

Idag har Lucia namnsdag och idag är det fem månader sedan Anders lämnade oss allihop.

Sexigt

Bland de åtta mest sökta termerna på Bloggsök.se finns ju de vanliga..sexnoveller, onanera och annat och sen helt plötsligt GUMMISTÖVLAR.

Varför?

Gummifetischism?
Surväder?

Jag känner mig frikostig i dag och bjuder därför på denna bild på mina sexiga Tretorn.

SNÖ

Men se det snöar de va väl roligt hurra.
Ja, det är det, men det är blötsnö och innan kvällen så blir det bara kvar en blöt, grå sörja.

Jag förstår att i inlandet ligger snön vit och vacker överallt.
Mamma, om du läser, kan du inte skicka en vinterbild från Sorsele till mig? :)

Jag och Felix

När jag går den relativt långa vägen i kulverten från mitt jobb till bussarna så möter jag alltid en massa folk. Då brukar jag roa mig med diverse lekar.

En är "Gissa rökaren". Jag ska alltså snabbt bedöma ifall den jag möter är rökare eller inte. Alternativen är Nej, Ja och Nja.
Det är ganska lätt, inbillar jag mig i alla fall.

En annan variant är "Byta kläder". Den går ut på att kläderna som var tredje människa jag möter har på sig, exakt så ska jag vara klädd nästa gång jag går på stan. I fantasin alltså, det är ju en lek!
Kan säga att det finns väldigt många som har annan klädsmak än jag...

Sedan finns det en tredje variant som jag efter ett visst övervägande bestämde mig för att inte nämna. Många har väl sett en viss film med en rulltrappsscen i, jag säger bara de.

Om jag är riktigt normal?
Nä, tror inte de.

The Dogtrick

Att man träffar andra trevliga hundägare när man är ute och rastar sin hund har jag konstaterat sedan tidigare.
Det händer lite nu och då, kanske ett par gånger i veckan, om man bara vill så.
När jag kom hem nu på morgonen var det dags igen.
En trevlig karl i 30-årsåldern med en liten svart och lurvig hund inledde ett samtal med mig, medan våra hundar snusade på varandras intima delar.
Han visade sig vara engelsman. Och vanligtvis är jag rätt så bevandrad i det engelska språket, ja jag tycker att jag kan det riktigt bra. Om jag får skryta lite så trodde amerikanerna när vi var i New York fler än en gång att jag var just "british".
Nåväl, den här tidiga onsdagmorgonen, efter 10 timmars nattarbete, trött och dan, då fanns det inte mycket engelska i mig.
Vad f-n heter hundras på engelska? Ja, det kanske är lite överkurs, men jag kunde inte få till en enda vettig meningsbyggnad under hela samtalet.
Till råga på allt lockade jag på hans HUND på engelska också. "Come here!".

Nu sova.

Jag i bloggvärlden

Jag försöker hålla den profilen att om jag inte har något att blogga om, då ska jag inte blogga.
Annars blir det bara inlägg av typen "idag har jag ätit pölsa och nu ska jag se på tv", typ.
Intressantare än så är inte livet allt som oftast.

Det kan inte heller vara särskilt givande att läsa om att "jag köpte 2 nystan naturvitt garn och ett nytt armbandsur idag" heller.

Jag har skrivit dagbok i hela mitt liv och ibland så vet jag inte om det är dagbok jag skriver här eller vad.
Varför bloggar man?
Är det att liksom hunden som kissar på lyktstolpen visa att man finns?
Eller är det kanske den ensammes bevis på att man inte är död, som en annan bloggare jag läser uttryckte det.
Jag bloggar alltså lever jag.

Förresten, apropå armbandsuret, jag hittade ingen klocka jag ville ha först..till jag tittade på barnklockorna och köpte en "pojkklocka".
Så någon stilikon i bloggvärlden lär jag aldrig heller bli.

Lust

Den här bloggen var från början nog mest menad att vara en bildblogg.
Det märks det inte så mycket av. Jag har saknat lusten, och det är en mörk och trist tid nu som inte heller inspirerar.

Det här är en av de gamla björkarna på parkeringen, som fått hjälp med spöklikheten...

Jag är jävligt trött, varit så hela natten.
Var nästintill ett välkommet inslag när en av våra akut inkommande "gäster" anlände vid
fyratiden i natt, det piggade upp.

Nu blir det zzzzzzzzzzzzzz...

Jag har gjort fel

Ja, det har jag.
Och det är mycket svårt att acceptera. Av mig själv alltså.
Jag har en nästintill obegränsad tolerans vad gäller andra människors fel och brister.
"Det är mänskligt att fela" eller "Ingen är perfekt", osv.
Tyvärr så verkar jag inte själv tycka att jag hör till mänskligheten, för JAG får inte göra fel.
Tanklöshet och oförstånd är bra ursäkter för andra, men inte för mig själv personligen.
Jag BORDE veta och förstå allt. Finns inga ursäkter där inte.

Att jag kan raljera om detta tyder på att jag ändå genomgått en viss utveckling mot en större tolerans gällande mig själv, och också en större självkännedom.
Och jag kan erkänna att jag gör fel nu, det kunde jag inte förut.

Även solen har fläckar, som man säger.

Nu sova.

Jag orkar inte

Jaha, vad finns att berätta denna dag?
Jag är trött. TRÖTT. Igårkväll (lördagkväll) gick jag och lade mig före 22 och var till och med för trött för att orka läsa.
Ingen energi finns till någonting.
Jag skulle egentligen vilja fixa till här i lägenheten, möblera om i sovrummet, packa ihop en massa grejor, köpa en garderob till, till lilla rummet osv osv osv, men allt faller på att jag inte vet var jag ska få tag i kartonger, eller att jag inte känner någon som kan låna mig en släpvagn..och att jag för övrigt inte kan köra bil med släpvagn tillräckligt bra för att kunna hämta något jag köpt och köra det hit, bla bla bla.
Jag önskar att någon kom hit och gjorde allt, hjälpte mig med allt, packade ner sånt som är jobbigt att gräva i, bestämde, tog tag i saker. Bar sådant som var tungt, hjälpte mig att leva och orka.
Jag önskar att A inte var död.

Jag önskar att jag slapp upptäcka att han överallt inte finns hela tiden.

Tofflor

I går var vi, jag, Emilia och Astrid till Annicca och åt middag.
Mamma var också där och hon hade tillverkat dessa tofflor till oss allihop.

I natt har jag vaknat två gånger helt genomdränkt av svett. Fy fan.
För att inte prata om humöret. Det är verkligen lågtryck.

Se film

Jag såg den här filmen igår.
En familj är med om en bilolycka, hälften av dom, mamman och ena sonen dör.
Sedan utspelar sig själva handlingen nio månader efter olyckan.
Jag ser på bilden jag valt att den blivit rikligt belönad, men jag tyckte inte den
var bra.
Sorgen skildras för det första inte trovärdigt. Den görs "bildligt" vacker, för att passa
in i de likaledes vackra miljöerna.
Man blir galen på alla påbörjade samtal och meningar som inte avslutas.
Och den är olidligt förutsägbar. Jag kunde satt vad som helst på att rådiga flickan skulle rädda
pojken, båten skulle få brinna osv osv.

Den enda behållningen jag hade av filmen var den varma känslan och minnena av
äventyr i barndomen jag fick av scenerna som spelades in i det gamla huset, men det var nog mera mina minnens förtjänst än regissörens.

Ute med jobbarkompisarna

Jag var på Lottas igårkväll och åt med mina jobbarkompisar.
Dom är verkligen trevliga och vi hade kul, men jag blev helt slut av det.
Jag tror ibland, speciellt när jag är på jobbet att jag ska klara av olika saker,
att jag kommit längre än jag har.
När jag då sitter där på Lottas i ny fin blus, med en entrecote framför mig och
påminns om att jag nu är ensam, då gör det alldeles för ont.
Och när jag ser "vår" balkong från fönstret där, och tänker på när vi brukade sitta
på Lottas och skoja med oss själva om hur nära vi hade...då vill jag bara gå hem på en gång.
Nu lär det väl dröja ett tag innan det blir utgång igen, och det är nog bra.

I dag är det grått, regn och slask. Riktigt tråkigt är det.
Jag ska göra klart den brungrå tröjan nu och se ifall det går någon bra film på canalplus idag.

Apropå ingenting så är det billigt snus på Godishuset.
En stock Granit miniportion, 179 kr.

Provrumsmotion

Nu har jag besökt både Lindex och HM och provat sammanlagt ungefär 45 plagg, varav jag fick med mig hem fem.
Jag klev upp klockan två och for iväg på en gång. Utan att ha ätit något, för jag tänkte, det här går fort, men det tog tre timmar att hitta det jag ville ha.
På slutet var jag tvungen att gå in på konsum och köpa en twix och en julmust.
Nu har jag i alla fall ätit kåldolmar och ska vila en stund framför televisionen.

För snäll

Nu har jag lämnat alla mina patienter åt sitt öde,
för de närmaste sex dagarna och fem nätterna.
Här är en annan syster inom samma gebit som jag,
fast jag är en snäll syster.
Kanske FÖR snäll ibland, men jag jobbar på det.

Nu sängen.

Mörkret

Astrid och Majsan i mysposition.
Jag är så slö med att ta bilder själv nu i vintermörkret så jag får stjäla bilder.
Den här har Astrid tagit.

Mörkret ja. Det är verkligen mörkt nu, och inte blev det bättre när nästan all snö regnat bort. Trist.
Om jag inte minns fel så regnade det förra skyltsöndagen också.

I går, efter jobbet så sov jag nästan hela dagen, från åtta på morgonen till halvsex på kvällen.
Det är knappt jag är vaken tillräckligt lång tid på min fritid för att jag ska hinna äta.

En natt kvar nu.