Kent

Jag har inte kunnat lyssna på musik sedan den 11 juli i år.
Musik är viktigt för mig. Det är att tonsätta livet och känslorna.
Det finns alltid och kommer alltid att finnas ett "soundtrack" till allting i
ens liv, i allafall om man är det minsta musikorienterad.

Den 11 juli så dog den delen. Musiken talade inte till mig, utom på ett språk
fyllt av Sorg. När man inte ens ens en period i sitt liv kan köpa lakrits på OK utan
att bli påmind och ledsen..då kan man inte heller lyssna på musik, av samma orsak.

Nu i kväll har jag i allafall lyssnat på musik i lurar för första gången sedan dess.
Det blev Kent, för det är mest "bara jag", och inget "vi" med den musiken.
Musiken når mig och talar till mig igen, det är jag glad över.