Klara av

När jag satt på bussen i gårkväll på väg till jobbet så tänkte jag:

"Att jag klarar av det här".
Att jag klarar av att packa min väska och bege mig till ett jobb.
Sätta mig på en buss och åka och komma fram i rätt tid.
Arbeta hela natten och sköta om patienter.

Om någon hade sagt till mig för två månader sen att jag skulle sitta där
på den där bussen på väg till jobbet så skulle jag inte ha trott på det.
Aldrig.
Och nu så är det en av de saker jag gör som hjälper mig att klara av
alltihop överhuvudtaget.
Att känna att jag har en roll i ett annat sammanhang än som en "sörjande".
Att kunna ge något till andra.
Att jag klarar mig.
Jag är stolt över mig själv.