Hallå!

Jag trodde att den här bloggen var insomnad som Törnrosa, men kanske ändå inte.
Nej, det är INTE så att någon prins har visat sig, har för den delen inte sökt efter honom heller.
För mig finns bara en prins, och han kommer det dröja väldigt länge innan jag träffar igen om jag bara får fortsätta att leva hela mitt liv.
Jag fick anledning idag till att gå in på bloggen och läsa lite och fastnade faktiskt alldeles i det, har läst nästan allt jag skrivit från början till slut.
Och min reflektion är, det här är ju riktigt intressant ändå!

Det är mycket om trötthet men det har varit mycket av den saken senaste månaderna.
Det är mycket om sorg och det har ju sina naturliga förklaringar. Den finns fortfarande, men kanske jag lärt mig att hantera den bättre nu.
Jag tror nu att sorg är som vilken kronisk smärta som helst. Den blir inte bättre, men man vänjer sig vid den och den blir lättare att bära.
Men det finns annat här i bloggen också. Bilder av olika årstider, bilder från här i stan.
Berättelser om roliga och trevliga saker jag har gjort sedan jag skapade den här bloggen i juli 2007.

Och vad har då hänt sedan i slutet på januari i år?
Ja, våren har kommit, även om det är väldigt försiktigt än så länge. Solen lyser iaf in i lägenheten nu.
Jag har varit i Egypten, vilket var skönt på sitt vis, med sol och miljöombyte och mycket ätande av god mat. Men också att ta itu med sorgen som kom med förnyade krafter när jag där kände mig ensam och utelämnad bland alla efterhängsna karlar, och jag saknade Anders så vansinnigt mycket.
Och att då tänka tanken att "han är inte här, och han finns inte ens i Sverige! Det var hårt.

Men något ledde det till. Sedan jag kom hem har jag tagit tag i de dåliga matvanor jag haft hela vintern och lagat mat varje dag och blivit piggare.

Jobbet går fortsatt bra. Jag trivs och har förhoppningsvis hittat hem jobbmässigt. Det känns iaf så.

Min orkidé blommar. Trots mina ickegröna fingrar. Kanske också är ett tecken på att jag är på väg ut i ljuset igen.