Ödslig och ensam, som månen

Idag var det bara att kliva upp ur sängen redan halvsju, trots att jag är ledig.
Saknaden efter A blir ibland så svår att jag inte kan ligga kvar i sängen. Det är bara att kliva upp och göra något.
Det gör rent ut sagt fysiskt ont, hela min kropp känns ödslig och ensam, det är helt omöjligt att kunna somna om.

Jag gick ut med Maja och tog en morgonpromenad och fotograferade fullmånen.