Manisk TV

Jan-Otto fick natta mig i morse.
Boken väger ett par kilo och bara att hålla i den är tröttande.

Jag förstår ingenting. Jag råkade trycka fel när jag skulle byta kanal på tv.n och då märkte jag att jag nu helt plötsligt har typ ALLA kanaler.
Från att ha haft ettan, tvåan, fyran och sexan så har jag nu rubbet.
Vadan detta?
Det är väl i och för sig bara att tacka och ta emot.

Jag har "tagit mig" ett litet återfall på Tradera. Denna gång är det diverse smink (som jag har väldigt lite av öht) som jag fyndar på. Nya och fina märkesögonskuggor för lite och ingenting.

Nä, nu ska jag gosa ihop mig lite framför alla mina kanaler och zappa lite.

Den här tomma ytan som kom efter inlägget har jag ingen aning om varför det blev.
Den går inte att ta bort heller.

Virkad halsduk

Jag har försökt ta en bra bild på min nyvirkade mohairhalsduk.
Hur jag än gör så ser den inte nåt vidare ut.
Kan vara mobilens kamera, kan också vara att den verkligen inte ser nåt vidare bra ut.
Man blir lite blind när man har suttit och stirrat på garnet under arbetets gång ett tag.
Kan också vara mitt bleka och glåmiga ansikte som förstör intrycket.
Kan också vara...
ja skit samma.
Nu ska jag fika och sen åka till jobbet.

Första snön?

Första snön. Om man nu kan kalla den här millimetern som ligger kvar på
marken för det.
Fint var det i alla fall. Och intressant, tyckte Maja Mandolin.
Natten har varit väldigt lugn. Jag höll mig pigg ända till halvsex någon gång, då
helt plötsligt all energi bara pös ur mig.
Jag upplever lite konstiga fenomen. Det kliar i ansiktet och jag är lite darrig.
Placebodetox?

Rosenpigg

Nu har jag varit och visat Astrids/min gamla lägenhet för Lisa så
nu får vi se vad det blir.
Det var så städat och fint där så jag hade själv lust att flytta in.

Ja, placeboeffekten på Rosenroten var väldigt effektiv, jag kunde omöjligt somna
i morse. Låg vaken till halvelva nånting.
Är ingen som helst ordning med mitt sovande just nu.
Tur det är så bra ordning på mig i övrigt, he he.

Fanns ingen deo att ta på sig efter duschen i kväll. Hittade en herr
Björn Borg.
Får lukta Björn i natt då.

Klara av

När jag satt på bussen i gårkväll på väg till jobbet så tänkte jag:

"Att jag klarar av det här".
Att jag klarar av att packa min väska och bege mig till ett jobb.
Sätta mig på en buss och åka och komma fram i rätt tid.
Arbeta hela natten och sköta om patienter.

Om någon hade sagt till mig för två månader sen att jag skulle sitta där
på den där bussen på väg till jobbet så skulle jag inte ha trott på det.
Aldrig.
Och nu så är det en av de saker jag gör som hjälper mig att klara av
alltihop överhuvudtaget.
Att känna att jag har en roll i ett annat sammanhang än som en "sörjande".
Att kunna ge något till andra.
Att jag klarar mig.
Jag är stolt över mig själv.

Ylva Duktig

Det här har jag, bland annat lyckats åstadkomma i handling denna dag:

* Köpt dammsugarpåsar.
* Dammsugit.
* Köpt och bytt gasbehållare i sodastreamen.
* Duktigt blandat och druckit Detox.
* Hämtat en bok jag fick med posten.
* Pratat med före detta hyresvärd om bortkomna nycklar (jobbigt samtal).
* Bokat in för att åka och byta däck på torsdagkväll.
* Bokat om tiden på bilbesiktningen.
* Ringt jobbet och frågat om diverse telefonnummer.
* I microugnen värmt pasta bolognese.
* Duschat och tvättat håret.
* Tagit ur, vikt och lagt i en ny tvätt.
* Svurit och levt rövare en hel del över saker som inte fungerar i omgivningen.
* Betalat räkningar.

Ok..är säkert något jag glömt nu också. Ovanpå detta så ska jag snart åka till jobbet och göra
mina första 10 timmar på mitt 50 timmars-pass.

Konstigt..innan jag började skriva det här inlägget så tyckte jag att jag inte hade gjort något vettigt alls i dag och hade dåligt samvete för det!

Kanske dags att sänka kraven??

Nya hallmöblerna

Så här blev det i hallen med en del av de nya hallmöblerna.

Försökte ta bilden så att jag själv skulle synas så lite som möjligt :)

Glögg?

"Jag vill ha glögg!" tänkte jag, och gick med raska steg mot systemet.
Glögg! Precis vad man behöver när det är grått och mörkt och man tänder ljus på kvällen.
Jag har aldrig brytt mig om det där med traditioner på det viset.
Glögg är något man dricker på hösten när man närmar sig november i min värld.

När jag irrat omkring och sökt tillräckligt länge på bolaget som ligger i centrum så insåg jag att det inte fanns någon glögg.
Om man inte räknar typ Dufvenkrooks vita 10 procentiga som inte smakar glögg överhuvudtaget.

Vad sur jag blir.
På Sorseles systembolag, där finns det minsann glögg.
Året om!

Detox

Man är/blir som alla andra.
Man är trött och känner sig seg och halvfet.

Man köper Detox-preparat och Rosenrot.

Att nu säga att jag egentligen inte tror på sådana
här medikamenter är lite fånigt.
Det jag däremot tror på är placeboeffekten.
Den ska man aldrig underskatta här i världen, vad det
än gäller.

Trötter

Det är nåt som är fel.
I dag sov jag till halvett. Jag sov 13 timmar på raken.
Och när jag då sen vaknar och kliver upp så känner jag mig fortfarande trött och seg.
Visst, jag är en sån som har stort sömnbehov, men 12-13 timmar per dygn?
Det är nästan som en bebis.

Nu har jag satt mig själv på en vitaminkur, måste ju börja någonstans och
det skadar ju inte.
Ska dessutom äta järn och omega3.

Fast det finns ju anledningar till att vara tröttare också.
Det är nya jobbet, det är hösten, det är mörkret, det är sorgen.
Och det är min hjärna som inte lika bra klarar av att komma ihåg och att
sortera.

Sakna och sörja

Den här bilden hade jag på bloggen den 11 dec i fjol. Rubriken var "Önska och längta".
Vad mycket jag hade då, vilken rikedom, utan att jag var medveten om det, eller ens
särskilt tacksam.
Det var bara som det var, livet såg ut så.
Jag hade en man jag älskade som hette Anders.
Vi njöt av livet, åkte motorcykel och var mycket ute i naturen.
Vi åkte till New York.
Vi köpte en husbil som vi utrustade med allt vi kunde behöva som skulle bära
oss fram på många resor.
Vi var varandra väldigt nära.

Allt som jag tog för givet är nu borta.
Visst, jag kan resa eller åka motorcykel osv osv, men det är inte samma sak,
och jag orkar ändå inte nu, när det bara ännu mer får mig att sakna hans närvaro.

Idag har det gått 3 1/2 månad sedan dagen D, då Sorgen och Saknaden flyttade in.
De tog över mig, alla platser som han befolkat med sin kropp, de tog över hans tomma plats i sängen.
Och visst är hösten vacker, men är den värd något när inte Han kan se den?

Varje dag är en kamp för att att försöka se de ljusa stråken och ta tillvara dem när de kommer.
För en stund glömma det svarta Intet som följer mig,
som finns där istället för Hans gestalt.

Vad är det som låter

Samtal i gårkväll:


A: Vad är det som låter?

Y: Det stormar ute.

A: Nej, inte de.

Y: Jaha, det är Maja som slickar sig på magen.

A: Ok.

Youtube frukost

I dag klev jag upp tidigt, (allting är relativt), och gick för att köpa färskt bröd till frukosten.
Och då var det stängt.
"Inbrott inatt?" tänkte jag.
Tänk att det ska vara så svårt att komma ihåg det där med klockan.

Nåväl, jag tog Maja på en lite längre promenad, det är ju fint och lugnt ute nu när
stormande gett sig. Och väldigt kalt, nästan alla de sista gula löven åkte i nattens blåst.

Sen har jag ätit frukost tillsammans med You Tube.
Där kan man verkligen fastna. Man förfasar sig och skrattar om vartannat.
En av mina favoriter är när bröllopsgäster börjar slåss utanför en kyrka. Det är egentligen
både våldsamt och HEMSKT men också så himla KOMISKT.
Lägger inte ut filmen som länk här, vill inte sprida våld..men ni hittar den nog.

Ur kackerlackors levnad

Det utspinner sig ett samtal här om kackerlackor:

Y: Jag verkligen HATAR kackerlackor! Det är det absolut äckligaste som finns!

A: Håller med! Och vet du vad som är äckligast med dom? Jo, jag ska berätta det.
Dom kan allt! Dom kan krypa, flyga och simma.
Och dödar man en då gör man ett misstag, för då lockar man fram en MASSA andra
kackerlackor som kommer för att ÄTA upp den som är död!
Och förresten, dom är nästan omöjliga att dräpa. De kan leva TVÅ dagar utan HUVUD!

Y: Ja fy fan!

Y: Fast, å andra sidan så har jag läst någonstans att dom är den mest sociala insekten. Dom lever
i par, och tar bra hand om sina ungar.
Samt det där om att dom lockas fram när någon är död..det är för att dom ska bära bort
den döde och så har dom en ceremoni.

A: Så fint ändå...

A: Kan ju vara deras mamma, eller pappa som är död..
Sorgligt.

Y: Jo visst är det.

A: Fast dom är lika jävla äckliga för de.

Y: Så sant som det är sagt.

Vända dygnet

Det är lite katastroffo.
Jag har inte lyckats vända på dygnet än. I natt somnade jag halvfem och sedan klev jag upp klockan ett idag.
Jag brukar inte ha så här svårt att vända tillbaka.

Men.. Det kan bero på
höstmörker,
tröttare än tröttast,
men mest troligt på att inget ställer några krav på mig om att jag ska ta mig upp på morgonen.
Eller gå i säng heller.
Eller lust med det heller, för den delen.

Så är det.
Jag kämpar fortfarande en hel del med meningen med allt, nu när Anders är borta och fattas varenda vaken minut.

JAG

Det är lite av en händelse som ser ut som en tanke just nu.
Det här är jag när jag var 20 år, med rätta 80-talsfrillan och allt.
Den här bilden fick jag nyss på min mobil..just när jag satt och kände
mig som mest..ja ni vet..tjock, hopplös (gammal också fast jag inte skrev det då)
och så vidare.
Om det blev bättre?
Jo, faktiskt.
Jag kanske var yngre och mindre av en massa jag är just nu men mådde jag bättre då?
Nä.

Tjock och hopplös

Ikväll så känner jag mig bara trött och tjock och hopplös och oförklarligt stressad.

Fjädern är tydligen väldigt spänd...

Eller också ÄR jag helt enkelt tjock och trött och hopplös?

Jag tror på det sistnämnda.

Oliver från Rumänien

Det här är Oliver.
Han kommer från Rumänien. Han hittades som valp på en soptipp där och nu befinner han sig i Sverige och har fått ett fint och bra liv.

Som jag skrivit förut så kommer jag att ta kontakt med hundhjälpen.se,
när det det blir dags för mig att skaffa någon fler hund.
Tänk, du får både en fin vovve och gör dessutom en bra insats!

"Kroppen är den del av själen som syns"

Jag börjar förstå det här nu. Livet och det.
Eller kanske det är mig själv jag börjar förstå..

Det är precis som att det fanns en väg inuti mig. Inte mot ett mål för det är okänt,
utan en väg som är den jag ska gå. Den RÄTTA vägen.
När jag rör mig på den, i glädje som i sorg, då finns en frid bortom allt, då är jag I mig
och jag gör det som är bra för mig, just då.

Sedan ibland så tvingas jag bort från vägen av olika omständigheter.
Jag blir stressad eller för upptagen på olika vis, eller struntar för mycket i mina egna signaler.
Om jag då bara accepterar hur det är och stannar upp, då är det som att det fanns en spänd
fjäder i ryggen på mig, som fjädrar tillbaka mig mot min mittpunkt igen.
När jag kommer tillbaka så lever jag på riktigt.
Kanske jag gråter, kanske jag sover länge. Kanske jag bara finns i allt jag känner, låter allting
komma, precis som det är på gott och ont.

Jag fick ett råd en gång som jag kan vidarebefordra:
Acceptera det som är och släpp motståndet.
Tror det finns många spända fjädrar därute.

Energislöseri

Jag låg och snoozade i säkert två timmar innan jag tog mig upp ur sängen idag.
Alltså, det är lika bra att inte bestämma någon tid man ska upp när man ändå
inte behöver det. Och dessutom inte kliver upp som man har tänkt ändå.
Varför vara bestämd mot sig själv när man ändå inte lyder? Det är bara energislöseri.

Ikväll ska jag åka och hämta några hallmöbler som jag köpt, se bild.

Tacopajfrukost

Ja, jag vet, det är lite konstigt. Men kan man äta Budapestbakelse
till frukost så kan man väl äta Tacopaj.
Jag förstår att det är precis sådana tankevändningar som utvecklar
en till att bli ett "original"...

Nu är jag ledig i sex dagar och fem nätter. Nice.

Budapestfrukost

Det är antagligen lite SJUKT men jag har ätit BUDAPESTBAKELSE
till frukost i dag.
Var ute med Maja när jag kom hem, såg att dörren till Mekka var på
vid gavel och jag liksom SÖGS dit in.
Köpte fem grova rågbullar också.

Någon slags tröst kanske, eller något med blodsockret, eller PMS,
ELLER att jag helt enkelt bara var väldigt sugen på en sådan bakelse
till frukost just denna dag.

Natten har varit relativt lugn. Fast å andra sidan känns det ibland som att
jag inte gör något. Är fortfarande inskolning på sätt och vis och man vill
nog inte belasta mig för mycket heller.
Men ändå.
Min manlige sjuksköterskekollega på natten är helt enkelt bara så himla kvick
och duktig och UNG så han hinner liksom göra allt hela tiden som är hans och mitt
jobb.
Kanske ska jag bara vara tacksam över det just nu och ta det lugnt.

STARK

Jag vaknar i dag och kämpar med ett visst missnöje med mig själv.
I natt på jobbet så klarade jag inte av att vara stark på det sätt som
jag kommer att behöva.
Det har inte bara att göra med det som har hänt, de stora S.en och det,
det har också att göra med mig som person.
Och, framförallt, ovana vid att hantera situationer som jag möter i arbetet
där.

Jag vet vad A skulle ha sagt till mig.
Han säger det fortfarande inuti mig och det hjälper.

Halligall

Folk är inte kloka i Amerika. Måla din katt, det sitter i tre månader och kostar bara
15 000 dollar...

I natt har det varit ett himla halligall. Kändes nästan ett tag som att jag var
tillbaka på gamla jobbet.
Och något annat som också känns är att det kommer att dröja ett tag innan jag blivit
varm i kläderna där.

När jag kom hem var det skönt att få gå ut med Maja på en morgonpromenad och varva
ner lite och sen in och sitta vid datorn en liten stund innan sängen.
Jag trivs så bra i mitt hem, så bra att det faktiskt varit det enda som tröstat ibland, när
allt känts för svårt.

"Frukost"

Jag hade en bild på mig själv här som jag sedan valde att ta bort. Jag är lite velig med det där.
Den var nytagen och jag ville visa resultatet av den foundation jag använt. Jag använder aldrig foundation annars och lade bara in bilden på kul.
På bilden hade jag ett stort leende och när jag tittade på bilden några timmar senare så var jag i en annan sinnesstämning och såg bara Sorgen i mina ögon, som SKAR sig till Leendet.
Den fick åka in i arkivet. Bilden.

Jag är fortfarande relativt nyvaken och ska fixa lite "frukost" nu.
På jobbet går det bara finfint.
Jag har underbara jobbarkompisar där som är på väg att bli mina vänner och det gör
egentligen alltihop.

Väska på Tradera

Nu har jag börjat sälja lite saker på Tradera. Inte bara köpe och köpe.
Nu finns denna eminenta väska till salu.
Sök på "Aftonväska, Guess. Helt ny", om ni är intresserade.

Jag har i allafall masat mig upp nu, hinner träffa Astrid i dörren, hon har
dubbla turer i dag. Jobbigt de då förresten..dubbla turer..allt dåligt som var förr
inom vården verkar komma tillbaka.

Naken

Märkte att det var HALT som rackarn här ute på parkeringen nu på morgonen när jag kom hem.
Utförde helt ofrivilligt en fullkomligt mästerlig fotparad, med tanke på att jag varit vaken och
jobbat hela natten.

Märkte nu just innan jag skulle publicera att jag skrivit NAKEN istället för VAKEN.
Bäst jag går och lägger mig.

Bakfylla är bäst som ett ljuvt minne blott

Jag ska strax gå till Mekka och ta en fika med en vän.

Drar mig till minnes en annan gång på det ljuva 90-talet då jag också skulle gå till Mekka och ta en fika, förresten med samma person som denna gång.
Det här var dagen efter min systers examensfest och min bakfylla den dagen går till historien, i allafall MIN historia.

- Till Mekka? väste jag i luren. Det kunde lika gärna ha handlat om det ANDRA Mekka, det riktiga.
Lika omöjligt, vilket som.
Fast i dag mår jag bra och har tagit igen Mekkafikandet nu, flera gånger om.

Steven Wright

"Småbarn behöver inte semester, men ändå ser jag dem överallt på badstränderna... och jag blir så irriterad. Jag gick fram till en av dem och sa: "Vad gör du här? Du har ju inte arbetat en enda dag i ditt liv!""

Nu får ingen fler försvinna

Nu i dagarna har jag fått veta att ännu en människa som jag räknat med och känt
trygghet av att få ha i mitt liv ska försvinna.
Det är först nu som jag riktigt tar in det, först var jag nog i någon slags chock.

Och, naturligtvis, är det i ett totalt egoistiskt perspektiv som jag bryr mig mest, för
så är det ju, man är sig själv närmast det ska ingen förneka.

Men, som med allt annat nu så får det gå. Jag har ju inget val, bara att acceptera.

Ursäkta "kryptiskheten"...

Surhet av tredje graden

Vi tog oss en tur till Gammlia i dag. Astrid för att träna och jag för att Maja skulle få sig en skogspromenad.
När vi kom fram visade det sig att hon (Maja), hade gnagt av kopplet så hon fick vackert stanna i bilen. Knäpphund.

Apropå Gammlia och motionsspår så gick jag in på Umeås hemsida för att hitta någon karta över området. Då kom jag in på den här sidan "Umeå vill mer", som inte alls handlar om aktiviteter och kartor osv.
Av en ren lyckträff lyckades jag hitta själva turistdelen. Där sökte jag på både "Gammlia" och "motionsspår" och "träningsspår", utan resultat.
Om man nu inte ville åka till motionsspåret i Vännäs istället, för det hittade jag.

Till slut åkte vi bara dit och gick, inte som man skulle ha önskat, men ändå.
Jag är på dåligt humör i dag som fan, omväxlat med gråtfärdig.
PMS av tredje graden.

Lusig soffa 1000 kr

Tråkig, kall och trist väderdag. Åkte till Myrorna.
Jag skulle behöva ett skoställ, ett litet skåp och ett tidningsställ.
Hittade inget, och förresten är alla gamla möbler för dyra där.
"Gammal möglig byrå 700 kr".
"Lusig soffa 1000 kr."

Jag lämnade butiken med två böcker. "Alltid Amber", som jag inte läst
sedan jag var 18 år och som det vore kul att läsa om.
Samt "Gömda" av Liza Marklund. Jag är väl snart den enda som inte har
läst den.

Såskopparna

Nu ingår även Tira i min Saknad.
Man kan säga att nu när hon också är borta så är det bara såskopparna
kvar här i lägenheten, jag och Maja.
De mest livfulla finns inte kvar.
Det kanske är mycket därför jag fortfarande får kämpa så mycket med att förstå
att A är borta. Hur kan någon som fanns så mycket vara borta...
Kommer jag någonsin att förstå det här fullt ut?
Och är det då som Sorgen lättar mera?

Steven Wright

"Jag och min förra tjej bodde i ett hus som gick på statisk elektricitet. Om man skulle köra mixern i köket fick man gnida ballonger mot huvudet. Och när man skulle laga mat, fick man dra av sig en tröja riktigt fort."

Tiris

Ikväll ringde jag till Björn som är Tiras nya husse.
Det har gått bara bra. Hon får gå lös på gården, har träffat de andra
hundarna nu och har fått åka fyrhjuling på flaket.

Hon har inte saknat oss ett dugg.
Svikare.
Lite ledsen kunde hon väl ha varit, åtminstone första natten, men inte.
Skämt åsido, det känns bra att hon har funnit sig tillrätta på en gång.

Ödslig och ensam, som månen

Idag var det bara att kliva upp ur sängen redan halvsju, trots att jag är ledig.
Saknaden efter A blir ibland så svår att jag inte kan ligga kvar i sängen. Det är bara att kliva upp och göra något.
Det gör rent ut sagt fysiskt ont, hela min kropp känns ödslig och ensam, det är helt omöjligt att kunna somna om.

Jag gick ut med Maja och tog en morgonpromenad och fotograferade fullmånen.

Kent

Jag har inte kunnat lyssna på musik sedan den 11 juli i år.
Musik är viktigt för mig. Det är att tonsätta livet och känslorna.
Det finns alltid och kommer alltid att finnas ett "soundtrack" till allting i
ens liv, i allafall om man är det minsta musikorienterad.

Den 11 juli så dog den delen. Musiken talade inte till mig, utom på ett språk
fyllt av Sorg. När man inte ens ens en period i sitt liv kan köpa lakrits på OK utan
att bli påmind och ledsen..då kan man inte heller lyssna på musik, av samma orsak.

Nu i kväll har jag i allafall lyssnat på musik i lurar för första gången sedan dess.
Det blev Kent, för det är mest "bara jag", och inget "vi" med den musiken.
Musiken når mig och talar till mig igen, det är jag glad över.

Ofattbara stormar

Mycket gott öl! Som ni ser är det nästan slut.
Det fick avsluta middagen idag som bestod av kokt korv med bröd.
Man är rena gastronomen.

Det har flutit på bra idag. Först var jag på bouppteckningen på advokat-
byrån och sen åkte jag och handlade med Astrid på Hagakonsum.
Förresten, rak och fin ÖK blir nu. Varför skulle man överhuvudtaget göra den
krogig för förut?

Nu så följer en lång kväll här då jag enbart ska läsa och mysa för mig själv.
Boken jag ska läsa har titeln "Ofattbara stormar", även det en faktabok inom
mitt nya gebit.

Jobbigt

Det här är en "jobbiga saker att göra"-dag.
Jag brukar göra så, om jag vet att det ska vara något jobbigt
en dag, då passar jag på att göra annat jag skjutit upp osv.
Dagen är ju liksom ändå förstörd.

Vackert väder är det i allafall.

Mattvätt

Den här kvällen har jag hittills ägnat åt att försöka tvätta den här mattan med bilklädseltvätt, som jag fått råd om att använda.

Kan sammanfatta det hela så här:
Det tog jävligt lång tid och var jobbigt som f-n, men så blev det inte särskilt bra heller.

Svetten rinner och jag ska lägga mig i soffan och äckla mig med en säck godis.

Bra stämning

Så där, nu har jag avverkat mina fem första nätter och nu är jag ledig
ända till på lördagkväll.
Den här veckan ska jag försöka ta det väldigt lugnt, tror jag behöver det.
Nu på morgonen när vi skulle ge rapport var skallen väldigt tom...

Vi pratade i natt om hur det är att jobba på en arbetsplats där man är
blandat ungefär lika mycket kvinnor som män, och framför allt om vilka
fördelar det är med det.
Jag som arbetat inom vården i snart 20 år har för första gången fått lika
mycket manliga som kvinnliga arbetskompisar. Det är trevligt och blir en
bra stämning.
Jag vet att jag nog tänkt och sagt det förut, men jag tror att jag nu har hittat
där jag ska vara för lång tid framöver.

Läget

Sov till halvfyra idag. Det börjar kännas på nu att jobba många nätter på raken.
Sen så är jag ju fortfarande "inskolning" och har mycket att lära hela tiden, det
gör ju att man blir tröttare också.
Men jag trivs väldigt bra.
I morgonbitti går jag av och är ledig ända till på lördagkväll, de ska bli ljuvligt.

Både Astrid, Maja och bilen är borta så jag antar att dom har begett sig ut i
naturen på något vis i det fina vädret.
Själv sitter jag som en kråka här i morgonrocken.
Duschen nästa.

Skåpet

Jag såg det här skåpet på mitt jobb i natt.
Det tituleras "det blå skåpet".

Undrar om det är det här som menas när man
pratar om att någon har gjort något i
Det blå skåpet?
Man ryms gott och väl i det så det kan mycket väl
vara det...

Gammalt fotografi

Det här fotografiet har jag haft med mig överallt där jag bott.
Den till vänster, den mörka är jag. Den ljusa är min kompis som
jag haft hela livet.

Morgon

Vacker morgon i morse. Bilden är tagen genom fönstret med min
mobil så riktigt HUR fint det var framkommer kanske inte...

På jobbet var det i allafall lugnt. Jag trivs verkligen.
Jag är helt enkelt skitnöjd över att ha bytt jobb.

Nya jobbet och Tira

Nu, för en stund sedan har Tira lämnat mig för en annan.
Hon åkte gladeligen iväg med en karl som kom och hämtade
henne.

Det känns konstigt och tomt, och Maja letar efter henne.
Hon fick med sig sitt koppel och sin säng och jag tror, ja jag är helt säker på att hon kommer att få det bra.
Nu kommer hon att få jaga massor och "bli" någonting, som det var
meningen.

Och, hon finns kvar, hon är ju inte död.

Och så har jag jobbat min första natt. Det känns bara bra. Jag har jättefina
jobbarkompisar som låter mig komma in i jobbet i min egen takt.
Det här kommer att bli bra, är säker på det.

Ser att jag skrivit ordet "säker" två gånger, försöker väl intala mig det bästa,
tänka positivt.
Men jag tror så mycket att jag är i stort sett säker...

Nu närmar det sig

Snart dags att åka och jobba min första natt på ett tag.
Väskan är packad med handkräm, tidning och frukt och
stödstrumporna är påtagna (japp, det är skönt att ha)
Jag har egentligen varit på väg till jobbet hela dagen, blir ju
så när man är lite spänd.

Återkommer i morgonbitti med en rapport.

Frid i själen

Jag går fortfarande omkring och känner mig "okuggad" i mig själv.
Och samtidigt blir jag så trött på det där..känna och känna.

Man känner sig hit och man känner sig dit osv hela tiden.
Ska alltid analysera.
Det bästa vore om man bara kunde VARA.

Även om sorgen när den är som allra värst är mycket svår, så finns
det ett läge i den där man alltid är precis NU, och det finns faktiskt
något skönt i det.
Allt annat har inte samma betydelse som i vanliga fall, man blir väldigt
fokuserad.
Man blir liksom ett med sorgen i sin kropp.
Om man lyfter handen mot kaffekoppen så är man medveten om att
"nu lyfter jag handen mot koppen"...

Det är något annat än det vanliga stretandet där man känner si och ibland så,
och flaxar omkring både kroppsligt och själsligt mellan olika ämnen för uppmärksamhet.

Det svåra blir ju att sorgen fortfarande kräver så mycket, och i den splittring som råder
i mitt okuggade jag så är jag inte alltid i NU och jag kan t o m glömma att det sorgliga hänt.
Då gör det så ONT när jag kommer ihåg.

Jag vill ha frid i själen.

Minneslunden

Jag var till minneslunden just innan det blev mörkt nu i kväll.
Jag tände ett ljus och stannade där ett tag.

Sorg går inte att beskriva. Det är verkligen som det sägs, att det "finns inga ord".

Min relation till minneslunden är fortsatt komplicerad.
Jag vet att det är där man ska MINNAS osv, men för mig så finns Han ju inte där.
Vi var där en gång, i oktober förra året, när han berättade för mig att han ville begravas där, men i övrigt så finns han ju överallt annars för mig, utom där.

För mig är det troligare att han finns i garderoben i hallen eller i kylskåpet...

Det jag tror att A ville med minneslunden var att vi inte skulle ha något besvär med någon gravsten med blomarrangemang osv.
Att vi skulle minnas honom som han var ändå.

Och det är det jag gör. Hela, hela tiden.

Carolina Gynning

Det skrivs mycket om Carolina Gynning nu. Hon verkar inte lämna
någon oberörd.
Jag gillar henne verkligen. Attityden, rösten, dialekten, smilet, ja ALLT.

Jag önskar att hon vore min kompis. Ja, förresten både hon och Carina Berg.

Shea Body Butter

Den här hudkrämen är helt underbar. Speciellt doften,
man får hålla sig för att inte börja äta på den.
Sen är den krämig och dryg också.

Ni får tacka mig för reklamen, Body Shop.

Okuggad

Ibland får jag en känsla i hela mig som att jag knappt ryms inne i kroppen.
Jag blir obekväm, rastlös och ostrukturerad. Allt känns "okuggat", man liksom
hackar sig fram och rör sig från det ena till det andra utan att göra någonting
ordentligt.

Jag börjar läsa en bok som jag inte orkar läsa klart, jag börjar se en film som jag inte
ser färdigt.
Jag försöker skriva dagbok men lyckas endast samla mig till några meningar.

Och när jag är så här, det är då också som Sorgen kan smyga sig på mig bakifrån och
sätta en kniv i ryggen på mig.

Jag hatar det.

Nu har jag turligt nog i mitt liv förstått vad det här beror på.
Så här blir det när jag alltför lång tid haft för mycket intryck, nya och gamla blandat..
och å andra sidan inte gett mig själv behövlig tid för reflektion och "sortering".

Ger man inte sig själv tid för reflektion, då blir det inre som ett ostädat kontor till slut.
Så här.
Obs, det är inte hemma hos mig.

Hund-tricket

Man har alltid sällskap i en stad, om man bara vill det så.
Om jag är på det humöret när jag går ut med hundarna så hamnar jag
alltid i samtal med folk, företrädesvis andra hundägare.

Den här fina höstkvällen träffade vi först en parant dam med en 14-årig norrbottens-
spetshanne.
Tira blev så till sig att hon bara lade sig på rygg och pep..som flickorna i Stockholm.

Lite senare stötte vi på en äldre herre med en liten långhårig taxtik.

Man pratar om vädret och om hundarna en stund, sen går man vidare.

Förstår det där med "Hund-tricket" nu, att det fungerar.

Hemma hos

Igår gjorde Astrid en klassisk italiensk bolognese efter konstens alla regler i stort sett. Blev lite godare än the average köttfärssås.

Sedan var jag duktig och städade sängbordet mitt. Tog ingen före-bild eftersom det var FÖR hemskt innan.
Jag får nästan lust att gå och lägga mig igen när jag ser den här bilden.



















Ute så verkar det värsta blåsandet ha lagt sig.
När jag var liten så trodde jag att det blåste på hösten för att löven skulle falla från träden.
Liten och liten, jag trodde det ganska länge :).

Vård och vin

Jag har registrerat min blogg nu på diverse bloggportaler. Vet inte riktigt vad det ska leda till, men alla andra gör ju det.

Märker att det finns en ganska stor fyndighet, eller fantasilöshet, både och, när det gäller att döpa sin blogg.
Som t ex "Vård och vin". En underläkare skriver om sitt jobb och sitt intresse för vin.
En alkoholist skulle kunna ha en blogg som heter "Vin, och sedan vård".

Kanske är det tråkigt att bara döpa sin blogg till Ylvas blogg, eller Lenas blogg osv, men nu är det ju försent, den kan ju inte helt plötsligt heta "Snäll utanpå men ond inuti" eller "Bubbelvatten", eller vad som helst.

Jag har i allafall varit i Holmsund nu och någon Holmsund-special blev det inte.
Jag såg Fabriken. Hade aldrig trott att jag en dag skulle känna Sorg i hjärtat av att se en
fabriks silhuett skymta genom regndimmor.

Lägesrapport

Jag satt och tittade på våra bilder nu på morgonen.
Många fina minnen.
När slutar det göra ont och känns bara fint?

Under tiden tvättar och torkar jag en dunjacka, ambitionen är till skillnad från många andras när dom gör det att få den något mindre "fluffig".
Som den är nu så ryms jag knappt genom en vanlig dörröppning när jag har på mig den.

Idag ska jag åka till Holmsund.
Kanske blir Holmsund-special i dag då?

Tänkvärda ord...

Invitationen:
Det intresserar mig inte hur du försörjer dig.
Jag vill veta vad du åtrår och om du vågar drömma om att möta ditt hjärtas längtan.

Det intresserar mig inte hur gammal du är.
Jag vill veta om du är villig att riskera att bli betraktad som löjlig i din kärlek,
för dina drömmar och för äventyret i att vara levande.

Det intresserar mig inte vilka planeter som omgärdar din måne.
Jag vill veta om du har kontakt med din egen sorgs centrum, om du har öppnats av dess svek

eller om du har skrumpnat och stängt av rädslan för mer smärta.

Jag vill veta om du kan stå ut med smärtan, min eller din egen,
utan att försöka gömma den, låta den tyna bort eller försöka ”klara av” den.

Jag vill veta om du kan vara i glädje, min eller din egen,
om du kan dansa vilt och låta extasen fylla dig ut i fingertopparna och tårna,

utan att mana oss till försiktighet,
till att vara realistiska eller påminna oss om våra mänskliga begränsningar.

Det intresserar mig inte om det du berättar är sant.
Jag vill veta om du kan vara sann mot dig själv,
även om du gör någon besviken,
om du kan bära anklagelsen om svek utan att svika din egen själ.

Jag vill veta om du kan vara trofast, och på så vis vara värdig att tro på.

Jag vill veta om du kan se skönhet även i dagar som inte är vackra,
om du kan se att ditt livs ursprung kommer från det Gudomligas närvaro.

Jag vill veta om du kan leva med misslyckanden, dina eller mina,
och ändå stå kvar vid stranden och ropa över vattnet till fullmånens silver: ”Ja!”

Det intresserar mig inte var du bor eller hur mycket pengar du har.
Jag vill veta om du kan stiga upp efter en natt av sorg och förtvivlan,
utmattad och mörbultad, och ändå göra vad som behöver göras för barnen.

Det intresserar mig inte vem du är eller hur du har kommit hit.
Jag vill veta om du kommer att stå mitt i elden med mig, utan att rygga tillbaka.

Det intresserar mig inte var, vad eller för vem du har studerat.
Jag vill veta vad som håller dig samman från insidan, när allt annat rasar samman.

Jag vill veta om du kan vara ensam med dig själv och om du verkligen tycker om
det sällskap du har i de tomma stunderna.

- Oriah Mountain dreamer, Indian Elder

Hit och dit

När jag klev upp i morse så visste jag inte att jag skulle åka iväg
med hundarna och rasta dom i skogen. Är i och för sig inget konstigt med det.
Vad jag inte heller visste och som var lite konstigare var att jag lite senare samma dag skulle
sitta i Sävar på pizzerian och äta Sävar-special.

Såna dagar gillar jag.

Arga älgar

Ute är det tråkigt småregnigt väder. Elementet i köket porlar och skvalar. Tur att man inte är inkontinent.

Jag drömmer nu natten som var att jag jagas av björnar, vargar och arga älgar. Till och med älgarna visar tänderna. Det är hemskt.

I en annan scen är mitt hem fullt av hyllor belamrade med osorterade prylar. Det står t o m hyllor mitt på golven, som i en affär.
Jag nästan kvävs i den miljön och skriker att jag vill ha ordning.

Symtom på....vad?
Jag kan i allafall gissa.

Välkommen till mitt rike

Jag har varit på biblan och lånat tre jobbrelaterade böcker.
Titlarna är:

Välkommen till mitt rike.
Vård eller straff.
Friskt eller sjukt.

Kanske går att gissa sig nu till var jag jobbar?

Jag och Astrid var och åt lunchbuffén på nya Gandhi. Det var gott men lite starkt kanske,
för både hennes och min smak.

Sedan en sväng på stan. Jag som inte är särskilt modeorienterad märkte att det nu finns massor
med knästrumpor att köpa, till min stora glädje.
Skönt, för då slipper man frysa om anklarna på jobbet när det blir "skilsmässa" mellan byxorna och strumporna. Jag har för långa ben, eller nåt.

Saknad

Vissa dagar är värre än andra.
Gud, vad jag saknar dig...

Trött

Jag är helt slut.
Bara ligger i soffan eller på sängen. Läser "Akut psykiatri" och slumrar till ideligen.
Jag förstår varför jag är trött och det blir en tidig kväll.

Jag har diverse symptom och läser om klimakteriet på nätet. Märker att jag har
de flesta symptomen som är uppräknade.
Kul.