Stan

Vacker himmel över stan denna morgon.

Gillar min utsikt från fönstren, högt uppe, ovanför nästan alla taken.

Nu ska jag gå och lägga mig och fortsätta att läsa Umeåkrönikan. Det är en väldigt stor och fet bok som får mig sömnig snabbt, enbart för att den är så jobbig att hålla i.
Men det står mycket intressant också. Visste ni att den sommaren staden brann upp, 1888, då hade det varit torka i tre veckor och värmebölja, och när det då denna dag började blåsa nästan orkanvindar från nordväst, då behövdes det inte mycket för att hela skiten skulle brinna upp. Lite glöd bara från någon skorsten som landade på ett torrt spåntak och så vindarna på det.
Fem timmar tog det till nästan allt brunnit ner, och sedan flera år innan man hade byggt upp stan igen.
Stad och stad förresten, folkmängden i Umeå var vid den här tiden ca 3000 invånare. Som Sorsele kommun ungefär idag.
Sådär, det var dagens lilla historielektion. Nu ska jag gå och lägga mig.

Det var ett tag sedan jag skrev nu och uppdaterade om mitt liv.

På jobbet är allt som vanligt, fast mycket har ändå hänt. Vi har ändrat inriktning och målgrupp för vårt arbete och hittills har det varit positivt. Hoppas det fortsätter så också.

Hösten har kommit ordentligt och det känns inte särskilt jobbigt. Tidigt i våras trodde jag inte att jag skulle klara av en höst och vinter till, men man gör det. Vad har man att välja på förresten?
Som jag brukar försöka tänka, det är ingen idé att klaga på det man inte kan påverka. Som vädret t ex.

Jag är numera sambo med två andra kvinnor, mina döttrar, och vi lever ihop som en familj, för första gången på många år och det är så roligt. Fast jag förstår också att det bara är under en tid.

I övrigt så kan man konstatera att det egentligen inte är mycket som förändras här i livet, fast man tror det hela tiden. På något vis är man ständigt densamma, trots allt som händer och trots försök man gör att förändra sig på vissa punkter.
Jag är fortfarande lite för tjock. Jag är fortfarande rätt så glad och lätt att göra nöjd. Jag tycker fortfarande om att virka, även om jag inte tycker om virkat alls. Och jag fortsätter kämpa mot mörkret som jag alltid gjort.
Sen må det yttre förändras...man byter jobb, byter bostadsort, byter partner eller lever ensam. Det man vill ha är alltid detsamma ändå. Frid i själen, kärlek, att ens nära och kära har det bra och lite kul ibland.
Tråkigt kanske, men också skönt bestående.

Sorsele

Mer gamla fotografier, denna gång med Sorseletema, eftersom jag är därifrån. Här är kyrkan, från 60 talet kanske, av bilmodellerna att döma.
Strandvägen, för mycket länge sedan.
Den här lille pojken döptes till Kurt. Han blev sedan rektor på Centralskolan i Sorsele.
Hon till vänster i den mörka blusen hette Tekla och var barnmorska. Många barn har hon förlöst i Sorsele, bland annat jag.
Pansborg, då bostad för jägmästare, för mig är det Backens skola.