Fortsätter på drömtemat

Fortsätter på det här med drömmar. Jag drömmer mycket och försöker ibland tyda drömmarna. Inatt så drömde jag att ett lejon kommit löst och jagade mig, inte sprang och röt direkt, utan strök omkring, i närheten av mig, morrade lite och visade tänderna, den delen var så skrämmande i drömmen så att jag vaknade.
I drömmen har jag bott i ett sånt här hus och är på väg att flytta ur det. Det här huset står, eller stod utanför Lycksele och har inget med det hela att göra, mer än att det liknar mitt "drömhus". Hur som helst är huset så risigt och spökigt att jag i drömmen inte förstår att jag har velat eller vågat bo där.
I huset finns ett gammalt och läskigt skåp som jag måste städa ur, det är fullt med damm och skräp och gamla saker från förr. Jag tycker det är väldigt jobbigt i drömmen och obehagligt, men jag vet att jag inte slipper. Jag måste göra det.

Det var min senaste dröm, i korthet. Någon som kan göra en tolkning?

Spanar ut på gatan här utanför. Det vankas ju både snö och stormvindar, men än så länge är det ganska lugnt och björkarnas tunna och kala kvistar bara vajar lite lätt.

Ikväll ska jag försöka komma isäng lite tidigare, typ före midnatt iaf. Önskar mig en lugn natt..utan jobbiga drömmar.

Örndröm

Vacker isskulptur i parken här utanför. Det är en rovfågel av något slag, och någonting kanske den vill säga mig. Senaste natten så drömde jag om örnar, som fångade laxar i vilda brusande forsar.

Ute i kallblåsten

Gjorde oss en tur till Håkmark idag, kollade att allt var ok i huset och tog en promenad efter Ringvägen. Svinkallt..säkert minus 10 och kallblåsten.
For förbi stallet och hälsa på Sandra, Emma och Lena, som var på väg ut med hästarna. Man skulle ha den pälsen dom har. Hästarnas alltså.
Nu är vi hemma igen, ska äta strax, rotfruktsgratäng och isterband. Sen ikväll blir det träning.

Mindfulness

Vacker vinterdag. Minus 7 grader och sol. Jag tänker när jag går här med A och Fredrik och hundarna på det där med att vara i nuet. Mindfulness. Att inte tänka så mycket på annat och sånt som ska komma, eller oroar utan verkligen vara där jag är precis nu..och nu..och nu.
Är i allafall en härlig och fin dag idag.

Ge mig tålamod

Idag är det sånt där väder som man bara ska titta på ifrån fönstret, inte vistas i.
Annars är det lugnt. Emilia fyllde år igår och vi firade. A är på kurs idag och lär sig defibrillera.
Hundarna sover. Själv försöker jag suggerera min häl till att självläka. Och mig själv till att bli mera tålmodig.

Strandpromenaden

Vi tog en långpromenad uppefter strandpromenaden idag. En av mina favoritplatser i den här stan, oavsett årstid.
Den här bilden är ifrån förr, hämtade den ur Västerbottens museums bildarkiv. En guldgruva för oss som gillar gamla foton.

201.a inlägget

Såg att det här är mitt 201.a inlägg på denna blogg.
Till vilken mening kan man undra? Har fortfarande inte kommit på svaret på varför jag bloggar...varför detta utvecklande av mitt privatliv till allmän beskådan? Vad vill jag med det här?
Vet inte. Att det är roligt kanske? Ja, för det mesta är det roligt, men ibland kan det kännas lite som en uppgift jag tagit på mig, att skriva här.
Det är ingen dagbok heller. Dagbok skriver jag redan. Har alltid gjort. Och där skriver jag nog sånt som inte står här..också.
Kanske är det som en slags kalender? Ofta fungerar den så för mig. "När var de nu jag färgade håret?" Jag får kolla i bloggen". Eller, "när var vi till Dorotea sist?" Och jag kollar. Eller som ett fotoalbum ibland.
Sen vet jag ju att det finns folk som läser, läser ju själv bloggar.

Idag gick jag och tränade någon timme efter frukost. Lärde mig att inte stirra för blint på pulsindikatorn på träningsmaskinen. Den hade legat stadigt kring 140 för att helt plötsligt sjunka till 50 i några minuter. Om jag inte hade känt mig helt ok så hade jag kunnat tro att jag faktiskt var på väg att dö.
Och visserligen, nog är jag ganska gammal och kanske ska ta det liiite lugnt, men inte såå gammal väl att jag inte ska tåla lite konditionsträning..
Förövrigt så är jag väldigt trött jämt. Fast jag sover 8-10 timmar per natt så måste jag alltid sova en stund på dagen, en stund som kan bli två timmar ibland.
Jag tror att det är ett syndrom innan träningen vänder. Man tränar ju för att bli starkare och piggare, men det dröjer ju ett tag. Till att börja med är det ju bara ytterligare en belastning på en redan trött och seg kropp.

Jag och Astrid ska gå på bio ikväll. Hon insisterar och jag hänger på. "Försoning" blir det.
På onsdag fyller Emilia år. Funderat på det idag, pratade med henne en sväng också och tänkte åka dit. Men visst kommer du väl hit Emilia, du prata ju själv om det? Vankas något slags födelsedagsfika här då..och kanske nån present. Inte vad jag hade tänkt mig som det ser ut just nu, men nånting blir det:)

Jan Stenmark

Den här var verkligen bra.

Usch

Ikväll hade jag planer. Jag skulle gå och träna och sen skulle jag äta mitt välförtjänta lördagsgodis och lite lightsnacks framför tv.n.
Nu är klockan kvart över 21 och jag har facit.
Jo, jag har ätit mitt lördagsgodis och även en hel del lightsnacks framför tv.n. Är bara träningen som fattas. Istället för att träna har jag sovit små snuttar mellan zappandet och vräkt mig i soffan.
Resultatet av denna kväll hittills är: dåligt samvete, magknip och en känsla av väldig rastlöshet.
Som en botgöring..och kanske även bot för detta ska jag nu gå en lång promenad med vovvarna..trots hälen och trots mörker och trist väder.


En timme senare:
Sådär, nu känns det bättre. Förutom i hälen då.
Jag hatar vinter. Så är det bara. Jag försöker låtsas att det är mysigt med vinter, tända ljus och allt det där. Men nää, det är just på gränsen att jag står ut till våren, varje år. Och det har inte blivit bättre med åren.
Det enda vintern är bra för är det där med kontrasterna. Jag menar, när man lyckats ta sig igenom den här mörka, kalla, trista jävliga tiden, då blir ju våren och sommaren och hösten desto underbarare.
Fast de vete gudarna, jag skulle nog klara mig utan den. Faktiskt.

April i januari och kontraster

Vi var på en skogspromenad idag och rastade hundarna. Så här ser bäckarna ut, en massa brunt sörjvatten. Och tittar man in i skogen och känner på temperaturen ute, 3 plusgrader, då är det mera som att det vore april, åtminstone april i inlandet..
Fast det är både och. Skönt att slippa frysa, skönt att slippa skotta snö. Men hade gärna sluppit regnet som öste ner nu ikväll när jag gick ut en sväng.
Vi har pratat om att vi skulle vilja ha någonstans att åka till. Bort från stan, nån enklare stuga med ensligt läge, kanske någon timmes bilresa härifrån. Visst, jag vill bo så här och trivs med det, men jag tycker om kontraster i livet, det är det som gör att man känner att man lever fullt ut. Saknar lugn och frid och att få stoppa ved i en brasa emellanåt..

Nu ska jag se filmen som Astrid hyrt och som ska lämnas tillbaka imorgon. Heter "Kärlekens slöja".

Mord till bords

Ikväll har vi varit till Scharinska villan, på en föreställning som hette "Mord till bords". Middag med levande teater bland borden..kan man säga.
Sist jag var här var förresten för 25 år sedan, drygt. Jag satt bland palestinasjalar och runda glasögon, saknade disco och hade allmänt skittråkigt. Var betydligt trevligare denna gång.

Bögtavlor, bedövning och banderoller

Jag var alltså till sjukgymnasten idag. Häl tejpad, den ena, känns konstigt och jaa..inget vidare egentligen. Ska verkligen detta hjälpa?
Hos sjukgymnasten fick jag iallafall återse "bögtavlan" igen. Tavlan jag fotograferat här ovanför fanns på mitt förrförra jobb, där jag var i 10 år. Där såg jag denna tavla varenda dag, och varje gång jag såg den så tyckte jag det såg ut som att karlarna på den sitter och håller om varann. Han som sitter bakom håller om han som sitter framför. Det ser ni väl? Vet att det nog inte är så, den är nog rätt så gammal och det vore nog inte något passande motiv förr.
Förövrigt i väntrummet hos sjukgymnasten så stod en kvarglömd julgran, samt en banderoll där det stod "Patienten har (nästan) alltid rätt".
Känns väl inte så när man är där direkt. Jag som själv jobbar inom vården undrar om jag också hela tiden verkar så där stressad och disträ?
Fast, erkännes..hon i receptionen var riktigt trevlig idag.

Ja, sen var det tandläkaren idag, bedövningen satt i 5-6 timmar, höll på att svälta ihjäl innan jag kunde äta middag idag.

Nä, nu ska jag snart gå och träna, ska prova nytejpade hälen, känna om det är nån skillnad. A är redan där, han som fick äta middag i "normal" tid.
Ute öser regnet ner, överallt är det blött och halt och svart.

Läget, kroppen och själen

Vi håller på att förbereda här, ska bjuda på mat idag. Hoppas och tror att det ska bli gott.
Jag har varit till doktorn idag, är fortsatt sjukskriven veckan ut och har fått diagnosen hälsporre. Blä.
Nu ska mina fötter tejpas en gång i veckan i 4-6 veckor, en tejp som ska sitta på hela tiden, och sen sista veckan ska jag till ortopedverkstan och göra avgjutningar som sedan ska bli inlägg att ha i skorna.
Sen har jag hunnit med att vara till tandläkaren också. Fick tandvärk och det fanns ingen återvändo. Gick till A.s tandläkare som han haft i 30 år, känner ju inte till några i Umeå och hur dom är. Tror det blir bra. Och han ligger redan på plus nu eftersom han skröt så mycket på mina tänder och mitt fina tandkött. Man får suga i sig dom komplimanger man får:-D
Så..imorgon blir det både tandis igen, och sjukgymnasten. Man känner sig lite som en maskin som börjar gå sönder, måste lagas och fixas lite här och var, med tejp och cement.

Läget i övrigt..drar en liten summering:

Vädret: Ja, regn och rusk. Snön som fallit är nog snart borta. Vi är i mitten på januari nu och har knappt sett någon riktig vinter än, iaf inte vi som bor här vid kusten.

Ekonomin: Det ljusnar. Fast det är klart, då börjar kroppen medmera krångla och ska betalas tandläkarräkningar och sulor..ja ja.

Kärleken: Vi stångas med varann ganska mycket. Starka viljor och starka känslor. Men kärleken lever och är stark.

Kroppen: Ja förutom diverse småfel så mår jag bra. Har kommit igång med träningen ordentligt.

Själen: Varit lite stressigt ett tag, både privat och på jobbet. Min själ är inte så stresstålig tyvärr, men jag ser en ljusning nu. Kroppen helas, allt lugnar ner sig. Själen får mera frid.

Nöjesplaner

Imorse när jag klev upp hade adventsstjärnan i köket lagt av. Så timeat när det nu ändå är tjugondagknut på söndag. Inte för att jag är tidsinställd så, men ändå. Ibland kan julgrejer vara kvar nästan hela januari..en annan gång åker det ut innan nyår.

A har åkt till jobbet och jag har just varit och tränat. Tackar gud för att det finns möjlighet för mig att träna..trots hälen. Hade egentligen inte tänkt nämna just nämnda kroppsdel idag, men det är svårt då den just nu dominerar rätt så mycket av mitt liv.
Och mer spännande än så är inte mitt liv just nu, i skrivande stund.
Men men..nästa vecka blir det troligen middag med teater..veckan därpå Carl-Einar Häckner med syrran..ja alltså, hon är inte MED honom, utan jag ska gå med henne. Och i helgen vet jag att det händer något kul på lördagkväll, mer om det sen.

Hälskalle

Det som avtecknar sig så mystiskt mot himlen däruppe på balkongen är våran julgran. Såg den här synen när jag just var ute med hundarna och rastade dom, och tittade upp. Brukar titta upp mot balkongen ibland..tänka.."där bor jag"..av någon anledning så känns det fortfarande lite overkligt att jag, som gick där och dväljdes i min inlandskommun och längtade till stan får bo just här, mitt i smeten.
Även landsbygdsdoggarna som numera ingår i min familj verkar ha vant sig. Men har upptäckt en sak, de blir liksom äckligare med hundar när man bor i stan. Dom trampar i allt möjligt på gatan, och helt plötsligt går dom och smaskar på nånting..som man helst inte vill veta vad det är.

Jag har sjukskrivit mig. Det går inte längre. Något måste göras åt min häl, helst nu på en gång. Har fått läkartid på tisdag.
Håller dessutom på att få hälskalle, hälar på hjärnan. Ursäkta lånet, Emilia :)

Måste få klaga lite

Retar mig på Dragonens hälsocentral. Flera orsaker finns.

* Man kan får ringa flera timmar innan man ens kommer fram för att kunna beställa tid. Om man överhuvudtaget KOMMER fram.

* Första väntrummet man kommer in i är stort som ett hangar, och ungefär lika trevligt.

* Om man hamnar på lab finns inga kölappar. Då får man sitta där med en massa annat folk och den som är mest framfusig får komma in först..ungefär.

* Kvinnan som sitter i receptionen verkar ha valts ut för att avskräcka folk till att vilja besöka denna vårdcentral. Människan är sur och stressad och har aldrig någonsin provat att le i sitt liv. Du får en slarvigt utförd pekning om vart du ska gå. "Suck och elände att jag måste sitta här och ta emot idioter!" Vi är ju för f-n sjuka vi som är där! Vi behöver knappast möta detta sura face när vi kommer dit.

* Sen har jag varit med om att behöva lämna urinprov. I luckan där man ställer det kan det stå en mugg kvar med någon annans urin. Trevligt.

* Journalpapper med folks namn kan ligga framme öppet. Även detta på lab.

Jag har inte varit där många gånger, tack och lov, men har ändå hunnit med att göra dessa "observationer".
Och jag har själv arbetat på vårdcentral i flera år, så jag vet hur det KAN fungera och vara.

Mm..var skönt att få det där sagt.

När jag nu ändå håller på och klagar på saker så kan jag ta det här med postlådor också. Jag undrar, vad var det för fel på att ha GULA postlådor? Då hittade man iaf åt dom. Nu vet man inte om det är en papperskorg eller nån sån där elgrunka eller en postlåda man ser lite längre bort när man går och letar en. DUMT.

Den som nu till äventyrs följer med och läser i min blogg kanske torrt konstaterar, "nä, inte hjälpte då magnesium mot hennes pms inte!" men, jo, faktiskt..det har det gjort :)

Nog om detta. Ute snöar det just nu, stora flingor som långsamt faller. Adventsljusstakarna och stjärnorna medmera är kvar i fönstren här och på andra ställen i lägenheten. Hög mysfaktor är det att ha dom, och lite tråkigt och kalt blir det när man plockat bort allt.
Väntar nån dag till med det..

Ruskväder, gäss och magnesium

Har ganska nyligen kommit hem från mitt sista nattpass i helgen. Ute var det riktigt ruskväder, blåste små istappar runt omkring en. Syns inte mycket av det på den här bilden, förutom kanske människan som går på andra sidan gatan och hukar sig i vinden.
Jag har just ätit mjuk pepparkaka,,,jag vet, lite konstig frukost, men det är ju inte varje dag det finns nybakt mjuk pepparkaka i närheten, som dessutom ens dotter har gjort. Den var utmärkt god, kan jag säga.

Sitter här och funderar lite kring det här med att vara en gås. Och då menar jag inte vara dum som en gås, utan mera den där egenskapen där man använder sig av gåsen som exempel, alltså, att allt rinner av en som på en gås.
Jag tänkte igårkväll och inatt att det ju på något vis kanske är grunden till välmående, att man skulle ha den egenskapen. Vara mera likgiltig, inte känna så mycket, inte ta åt sig så mycket, framför allt. Men jag vet inte längre. För även om det kanske vore skönt att vara så, hur mycket är det inte man också förlorar? Visst, det är jobbigt att hålla på och känna och känna och bry sig och ha sig, men det finns ju den andra sidan av myntet också. Och då menar jag förmågan att känna stor entusiasm och livsglädje, stark kärlek och sådant som bara finns i luften omkring oss, som vibrerar positivt och varmt.
Som gås så tror jag man får säga adjö till hela det klingande känsloregistret också.

Nej, jag har inte börjat knarka, är inte det jag vill illustrera här. Jag har börjat äta magnesium mot min PMS. Och de må vara placebo effekt eller vad f-n som helst, men mig hjälpte det från första tabletten! Var tvungen att gå in på nätet och läsa om det och hittade där att det verkligen fanns kvinnor som får omedelbar lindring av magnesium. Men då ska man förstås ha brist på det, vilket jag tydligen hade..Prova att äta magnesium ni som har pms!

Nä, nu har jag surrat nog, går och lägger mig nu. Godnatt.

Hälar, mobiler och ny frisyr

Ett nytt år har börjat. Inget särskilt har hänt. Jag har tränat duktigt, så pass att jag har lite allmän värk i kroppen nu, får tagga ner lite. I helgen ska jag jobba och kan säga att det inte känns som att jag kommer att skutta iväg dit precis. Hälarna jävlas, som vanligt. Försökte ringa vårdcentralen idag, men försent för att dom skulle kunna ringa upp. Är bara rädd för att jag ska bli sjukskriven, finns en viss risk. Har ju förstått det själv ibland, när jag får stappla mig fram i korridoren med stor möda i slutet av arbetspassen..Nåt är fel och antagligen måste det till specialsulor i skorna och antiinflammatoriska läkemedel och vila.
A har satt upp en stång ovanför diskbänken att hänga prylar på. Blev bra. Var förresten visning på huset igårkväll. Vi var dit före och tände lampor och plockade undan lite. Som vanligt så har vi ingenting hört efteråt. Förväntade oss inte det heller. Jag och A har bytt mobiler med varann. Jag köpte ju en Nokia n95 i oktober som jag aldrig har blivit vän med. A var snäll och bytte med mig. Nu har jag en Sony Ericson w8001 igen, färre pixlar medmera, men så mycket bättre för mina ändamål. Fixar inte att det tar en halvminut innan mobilen är redo för att ta ett fotografi..som dessutom inte blir bra i autoläget utan kräver en massa inställningar innan..Nä, jag vet, ingen bra bild, men tog inte bilden för att visa hur snygg jag är utan för att visa min nya frisyr. Alltså..har klippt bort tuggummikvalitethåret längst ner, håret blev ju ganska förstört av alla avfärgningar jag gjort. Valde en elevklippning, vilket innebar att jag klippte mig hos någon som tvättade håret väldigt skönt och länge, klippte oerhört noga i en timme, och var väldigt lyhörd för kundens önskemål. För nästan halva priset. Rekommenderas!

Ett nytt härligt år

Jag tillbringade tolvslaget med att, böjd över en patient kontrollera innehållet i en kateterpåse. "Gott nytt år, Ylva", ropade någon till mig utifrån något annat patientrum. Vi hade egentligen tänkt skåla med varann, men det ville inte bli så.
Lite senare gick vi ut en sväng på en av balkongerna och tittade ut över stan, där det blixtrade och small av fyrverkeripjäser på himlen.
Jag tog en bild, inte för att jag trodde det skulle bli bra, utan bara för att fånga just den här stunden.
Astrid låg hemma hos mig och A med feber och tittade på tv i sin ensamhet, och A var på Rådhustorget tillsammans med Janne och massor med annat folk.

Nu är det nytt år i allafall, 2008. Mitt år började med att jag fick frukost på sängen. Ett par timmar senare gick jag till gymmet och tränade 45 minuter.
En kvinna i omklädningsrummet, ja, egentligen en tant var det, sa till mig, "kom ihåg att berömma dig själv ofta".
Jag tar de orden med mig inför det nya året.
Gott nytt år på er allihopa!