Mr Mir

Den här killen är inte bara en riktig sötknopp, han tävlar även i en sport som jag har roat mig med att titta på en hel del sedan jag fick TV4Sport.

Det är egentligen rått, det är hemskt, det är..jaa, verkligen USCH, men jag kan inte låta bli att tycka att det är så himla bra!
Jag vågar knappt nämna vad det är. Det börjar på U.
Ni som fattar, jag vet. Jag är sjuk.

Apropå broddarna förresten, jäklar vad det fungerar bra!

Missing

Det händer mycket konstiga saker på mitt jobb.
Totala mysterium.
Och antingen är det att man på det här jobbet får VETA allt som händer, eller också ÄR det så att det är lite mer mystiskt där än på andra ställen.
Time will tell.

Broddar

Mitt dåliga humör i morse förbättrades inte nämnvärt av att det var nästan omöjligt att promenera hem utan att riskera att halka och bryta armar och ben.

Jag undrar, varför är trottoarerna blankis? Själva gatorna där bilarna kör är ju inte det? Förstår inte.
Tidvis, när det inte kom några bilar eller bussar fick man välja att gå på själva gatan. Det var om att välja, halka och bryta benen eller bli överkörd.

Nåväl, nu har jag, efter ett intensivt letande hittat Anders broddar som jag visste fanns någonstans och som jag till slut, som genom ett under hittade bland alla kassar och prylar som lilla rummet i min lägenhet är fullkomligt fyllt av.
Nu jävlar, nu ska här gås!
Och jag ger fasen i att det är pensionärsvarning och att det låter som en häst travar när man far fram.

Skit

Jävla skit. Så känns det den här morgonen. Första gången jag åkt hem från det här jobbet och bara känt mig genom totalt missnöjd. Jag var för trött, jag var för vag, jag var för flat. Jag tog åt mig, jag kände mig osäker och jag kände mig rådvill.
Är det att jag är allmänt lite känsligare och har svårt att klara en dålig natt, eller var det helt enkelt bara en jävligt dålig natt?
Hur som helst, nu är den över, nu ska jag sova.

Fortsättning

Min ledighet är över, ikväll går jag på och jag jobbar ända fram till, och förbi nyårsafton. Precis som förra året så "firar" jag nyår på arbetet. Känns ändå rätt i år.

Alla mina röda ljus som fanns i lager har nu brunnit ner.
Och ni vet väl att det har vänt nu?

God fortsättning på er allihop!

Vända blad

Ja, det blir tjatigt med min amaryllis, men dels är den så fin och dels så är den det enda "juliga", nästan, som finns i mitt hem.

Men nu så vänder jag blad. Alldeles strax, när som helst, ja NU nästan, är den här julen ÖVER.
Jag såg inte fram emot den, den har enbart varit jobbig och svår, men nu ska den strax städas bort och vi ska gå mot ljusare tider.
På alla vis förhoppningsvis.

Julklapp

Försökte göra en fin bild att mms.a till barna i går.
Men som man brukar säga, det är ju tanken som räknas :)

Min dag

Jag klev upp halvtvå i dag. In i duschen, sedan iväg till advokaten för näst sista besöket om bouppteckningen. Skönt att det snart är över.

Sedan körde jag ut på Haga, gick in på Pizzeria Björken och beställde en Björken special. Medan jag väntade på den handlade jag bröd, julmust och godis.
Sedan hem genom stan och världens trafik. Åt och såg på tv under tiden.

Efter det så tog jag med mig Maja Mandolin och gick till lägenheten öst på stan och hämtade diverse räkningar som kommit dit.
Nu ska jag gå på affären en sväng och köpa mat till Maja.

När det ärendet är uträttat, samt hon har fått mat, då ska jag återvända till mitt stora feta vinglas som står på bordet i vardagsrummet och sedan ska jag titta på film hela kvällen.
Ljuvligt.

Jullov

Min amaryllis har tre stänger, och massor med blommor. Tjusigt.

Nu har jag jullov till på lördag den 27.e.

Spårsnö

Julpyntat

Skåda så julpyntat och fint vi har det på jobbet!
Inte.

På mitt förra jobb var det så mysigt och ombonat så, och ändå trivdes jag inte, vilket jag gör här, trots den spartanska miljön.

Bacillskräck

Stickad tröja, stickad strumpa, stickad Ferrari. Här är stickade bakterier. Söta va?















På mitt jobb går både svår förkylning och magsjuka,
personal och patienter faller som käglor runt omkring mig.
Den krympande skaran som fortfarande håller sig frisk, däribland
undertecknad, handspritar sig ideligen och undviker att ta i med smitta
troligtvis besudlade handtag och annat.
Det blir lite bacillskräckaktigt.

Reseskildring

VASAPLAN-NUS 17/12-08, 20.32

Som vanligt när jag ska kliva på bussen är det förarbyte. Detta innebär att min buss som ska gå 20.32 aldrig går 20.32,
utan snarare 20.33 eller 20.34.
Den här gången är det en kvinnlig busschaufför som kliver på sitt pass.
Det betyder att man inte behöver vänta så länge innan man får kliva på,
kvinnliga chaufförer installerar sig snabbare vid ratten i bussen.
Det betyder också att man inte behöver råka ut för det där att dörren inte öppnas
när man ska kliva av och man får ropa så där löjligt, "hallå, kan du öppna dörren?",
ja, ni vet.
De kvinnliga har mera koll, så är det bara.
Min vana trogen så sätter jag mig alltid på samma plats, om den nu är ledig,
till höger en bit bak.
På andra sidan gången sitter redan två par mittemot varandra som livligt samtalar.
Ena paret smågrälar hela tiden, en ton av irritation finns i luften.
Jag hör orden "andra generationens invandrare" och "du säger alltid...".
Innan bussen far iväg, i tid denna gång kliver två unga tjejer på.
Den ena är som en liten docka.
Ca 1,30 lång, mörk vacker page och perfekt sittande minikappa.
Hennes vän registerar jag inte, den lilla, vackra, tar all min uppmärksamhet.
Hos paren på andra sidan gången är det nu alldeles tyst.
Alla tittar åt varsitt håll. En av killarna, inte han i grälparet,
utan han i det andra lägger armen om axlarna på sin tjej.
Det ser obekvämt och krystat ut eftersom han är någon dryg decimeter kortare än vad hon är. Till slut sitter hon lite framåtlutad med hans arm bakom sig på ryggstödet.
Hon ser trött ut.
Vi närmar oss sjukhuset.
Någon annan trycker på stanna-knappen och jag samlar ihop mina vantar och mössan
och stoppar dem i väskan.
Samtidigt som jag reser mig upp för att ställa mig vid dörren
så kliver även "krabbmannen" upp.
Jag kallar honom så för han ser ut som en krabba.
Han är ganska kort, har en parkas som gör honom bred och lite fyrkantig
och han går alltid med armarna utåt lite böjda, som att de vore krabbklor.
Han är dessutom hjulbent.
Med ett ryck stannar bussen vid hållplatsen och jag och krabban kliver av.

Sticka strumpor

Här är mitt nya stickprojekt.
Tröjan jag gjorde först, den med huva, är klar.
Tunikan i viscose är nästan klar.
Och de här strumporna påbörjade jag i gårkväll.
Jag behöver mycket terapi, jag.

Ljuset i hjärtat

Idag, nyss, när jag var ute och gick i regnet och rusket så fick jag en svag förnimmelse
av hur det är när man känner lycka ända in i hjärtat.
Det känns som det var längesen nu jag upplevde det.
Jag undrar, kommer jag att få uppleva det igen?
Och om, hur länge kommer det att dröja?
Kan det vara så att det att jag minns hur det känns är ett bevis för att jag kan uppleva det igen?
Just nu känns lycka väldigt avlägset.

Men det går. Man klarar sig. Man lever vidare.
Man faktiskt skrattar ibland och vardagen fungerar.
Men ljuset i hjärtat har slocknat.

Ryggsäck

Har varit och kollat upp resor till Egypten på Resia i dag.
Man funderar, boka nu, eller boka i januari då det kanske är billigare men risken är att det inte finns så mycket resor kvar?
Chansar nog på januari ändå.

Jag har köpt mig en fin, röd ryggsäck för nu hade jag tänkt börja gå till och från jobbet oftare, istället för att ta bussen varje gång.
Så där, nu har jag sagt det här, då måste jag. :)

Apropå

Apropå vinter och mörker och kyla, hit ska jag i februari.

Sunes jul

Tände ljuset för 3.e advent fem i tolv, kom i alla fall ihåg det.
I dag har jag städat lite mer än vanligt, det behövdes.
Käre Rover, älskad och saknad fick komma upp på väggen i köket.

I kväll har jag och barna sett Sunes Jul, första avsnitten och fått skratta lite.
Jag kan aldrig riktigt ta Peter Haber som Martin Beck på allvar sedan man fått skratta
ihjäl sig åt honom som Sunes pappa Rudolf flera gånger.

Lusselelle

Gud va skönt, nu har det blivit mycket gjort den här dagen.
Bilen, det var bara batteriet som var urladdat och nu startar den och går igen.
Hyllan och spegeln passar jättebra där dom sitter.
Påsarna med kläder är ivägfraktade.
Däcken är uppburna på vinden.
Sedan var Sandra här och hämtade Anders glas i vitrinskåpet. Det blev ganska tomt där nu,
men jag får skaffa lite nytt.
Det enda som fattas nu är att jag hade kunnat ta mig en mugg glögg, men det går inte då jag lovat hämta Astrid på hennes jobb ikväll.

Jag har lite skön jul/luciastämning inombords, mot alla odds.

Fem månader

Inlandssnö.
Har just varit ute och borstat av bilen på parkeringen. Borstat och borstat, det var ungefär en decimeter blötsnö över hela bilen.
I dag kommer Anders bror hit och ska hjälpa mig med diverse.
Bilen, som inte startar.
Däcken, som ska bäras upp på vinden.
Säckar med kläder, som också ska bäras upp på vinden eller någonstans.
Hyllan, som ska sättas upp i hallen.

Idag har Lucia namnsdag och idag är det fem månader sedan Anders lämnade oss allihop.

Sexigt

Bland de åtta mest sökta termerna på Bloggsök.se finns ju de vanliga..sexnoveller, onanera och annat och sen helt plötsligt GUMMISTÖVLAR.

Varför?

Gummifetischism?
Surväder?

Jag känner mig frikostig i dag och bjuder därför på denna bild på mina sexiga Tretorn.

SNÖ

Men se det snöar de va väl roligt hurra.
Ja, det är det, men det är blötsnö och innan kvällen så blir det bara kvar en blöt, grå sörja.

Jag förstår att i inlandet ligger snön vit och vacker överallt.
Mamma, om du läser, kan du inte skicka en vinterbild från Sorsele till mig? :)

Jag och Felix

När jag går den relativt långa vägen i kulverten från mitt jobb till bussarna så möter jag alltid en massa folk. Då brukar jag roa mig med diverse lekar.

En är "Gissa rökaren". Jag ska alltså snabbt bedöma ifall den jag möter är rökare eller inte. Alternativen är Nej, Ja och Nja.
Det är ganska lätt, inbillar jag mig i alla fall.

En annan variant är "Byta kläder". Den går ut på att kläderna som var tredje människa jag möter har på sig, exakt så ska jag vara klädd nästa gång jag går på stan. I fantasin alltså, det är ju en lek!
Kan säga att det finns väldigt många som har annan klädsmak än jag...

Sedan finns det en tredje variant som jag efter ett visst övervägande bestämde mig för att inte nämna. Många har väl sett en viss film med en rulltrappsscen i, jag säger bara de.

Om jag är riktigt normal?
Nä, tror inte de.

The Dogtrick

Att man träffar andra trevliga hundägare när man är ute och rastar sin hund har jag konstaterat sedan tidigare.
Det händer lite nu och då, kanske ett par gånger i veckan, om man bara vill så.
När jag kom hem nu på morgonen var det dags igen.
En trevlig karl i 30-årsåldern med en liten svart och lurvig hund inledde ett samtal med mig, medan våra hundar snusade på varandras intima delar.
Han visade sig vara engelsman. Och vanligtvis är jag rätt så bevandrad i det engelska språket, ja jag tycker att jag kan det riktigt bra. Om jag får skryta lite så trodde amerikanerna när vi var i New York fler än en gång att jag var just "british".
Nåväl, den här tidiga onsdagmorgonen, efter 10 timmars nattarbete, trött och dan, då fanns det inte mycket engelska i mig.
Vad f-n heter hundras på engelska? Ja, det kanske är lite överkurs, men jag kunde inte få till en enda vettig meningsbyggnad under hela samtalet.
Till råga på allt lockade jag på hans HUND på engelska också. "Come here!".

Nu sova.

Jag i bloggvärlden

Jag försöker hålla den profilen att om jag inte har något att blogga om, då ska jag inte blogga.
Annars blir det bara inlägg av typen "idag har jag ätit pölsa och nu ska jag se på tv", typ.
Intressantare än så är inte livet allt som oftast.

Det kan inte heller vara särskilt givande att läsa om att "jag köpte 2 nystan naturvitt garn och ett nytt armbandsur idag" heller.

Jag har skrivit dagbok i hela mitt liv och ibland så vet jag inte om det är dagbok jag skriver här eller vad.
Varför bloggar man?
Är det att liksom hunden som kissar på lyktstolpen visa att man finns?
Eller är det kanske den ensammes bevis på att man inte är död, som en annan bloggare jag läser uttryckte det.
Jag bloggar alltså lever jag.

Förresten, apropå armbandsuret, jag hittade ingen klocka jag ville ha först..till jag tittade på barnklockorna och köpte en "pojkklocka".
Så någon stilikon i bloggvärlden lär jag aldrig heller bli.

Lust

Den här bloggen var från början nog mest menad att vara en bildblogg.
Det märks det inte så mycket av. Jag har saknat lusten, och det är en mörk och trist tid nu som inte heller inspirerar.

Det här är en av de gamla björkarna på parkeringen, som fått hjälp med spöklikheten...

Jag är jävligt trött, varit så hela natten.
Var nästintill ett välkommet inslag när en av våra akut inkommande "gäster" anlände vid
fyratiden i natt, det piggade upp.

Nu blir det zzzzzzzzzzzzzz...

Jag har gjort fel

Ja, det har jag.
Och det är mycket svårt att acceptera. Av mig själv alltså.
Jag har en nästintill obegränsad tolerans vad gäller andra människors fel och brister.
"Det är mänskligt att fela" eller "Ingen är perfekt", osv.
Tyvärr så verkar jag inte själv tycka att jag hör till mänskligheten, för JAG får inte göra fel.
Tanklöshet och oförstånd är bra ursäkter för andra, men inte för mig själv personligen.
Jag BORDE veta och förstå allt. Finns inga ursäkter där inte.

Att jag kan raljera om detta tyder på att jag ändå genomgått en viss utveckling mot en större tolerans gällande mig själv, och också en större självkännedom.
Och jag kan erkänna att jag gör fel nu, det kunde jag inte förut.

Även solen har fläckar, som man säger.

Nu sova.

Jag orkar inte

Jaha, vad finns att berätta denna dag?
Jag är trött. TRÖTT. Igårkväll (lördagkväll) gick jag och lade mig före 22 och var till och med för trött för att orka läsa.
Ingen energi finns till någonting.
Jag skulle egentligen vilja fixa till här i lägenheten, möblera om i sovrummet, packa ihop en massa grejor, köpa en garderob till, till lilla rummet osv osv osv, men allt faller på att jag inte vet var jag ska få tag i kartonger, eller att jag inte känner någon som kan låna mig en släpvagn..och att jag för övrigt inte kan köra bil med släpvagn tillräckligt bra för att kunna hämta något jag köpt och köra det hit, bla bla bla.
Jag önskar att någon kom hit och gjorde allt, hjälpte mig med allt, packade ner sånt som är jobbigt att gräva i, bestämde, tog tag i saker. Bar sådant som var tungt, hjälpte mig att leva och orka.
Jag önskar att A inte var död.

Jag önskar att jag slapp upptäcka att han överallt inte finns hela tiden.

Tofflor

I går var vi, jag, Emilia och Astrid till Annicca och åt middag.
Mamma var också där och hon hade tillverkat dessa tofflor till oss allihop.

I natt har jag vaknat två gånger helt genomdränkt av svett. Fy fan.
För att inte prata om humöret. Det är verkligen lågtryck.

Se film

Jag såg den här filmen igår.
En familj är med om en bilolycka, hälften av dom, mamman och ena sonen dör.
Sedan utspelar sig själva handlingen nio månader efter olyckan.
Jag ser på bilden jag valt att den blivit rikligt belönad, men jag tyckte inte den
var bra.
Sorgen skildras för det första inte trovärdigt. Den görs "bildligt" vacker, för att passa
in i de likaledes vackra miljöerna.
Man blir galen på alla påbörjade samtal och meningar som inte avslutas.
Och den är olidligt förutsägbar. Jag kunde satt vad som helst på att rådiga flickan skulle rädda
pojken, båten skulle få brinna osv osv.

Den enda behållningen jag hade av filmen var den varma känslan och minnena av
äventyr i barndomen jag fick av scenerna som spelades in i det gamla huset, men det var nog mera mina minnens förtjänst än regissörens.

Ute med jobbarkompisarna

Jag var på Lottas igårkväll och åt med mina jobbarkompisar.
Dom är verkligen trevliga och vi hade kul, men jag blev helt slut av det.
Jag tror ibland, speciellt när jag är på jobbet att jag ska klara av olika saker,
att jag kommit längre än jag har.
När jag då sitter där på Lottas i ny fin blus, med en entrecote framför mig och
påminns om att jag nu är ensam, då gör det alldeles för ont.
Och när jag ser "vår" balkong från fönstret där, och tänker på när vi brukade sitta
på Lottas och skoja med oss själva om hur nära vi hade...då vill jag bara gå hem på en gång.
Nu lär det väl dröja ett tag innan det blir utgång igen, och det är nog bra.

I dag är det grått, regn och slask. Riktigt tråkigt är det.
Jag ska göra klart den brungrå tröjan nu och se ifall det går någon bra film på canalplus idag.

Apropå ingenting så är det billigt snus på Godishuset.
En stock Granit miniportion, 179 kr.

Provrumsmotion

Nu har jag besökt både Lindex och HM och provat sammanlagt ungefär 45 plagg, varav jag fick med mig hem fem.
Jag klev upp klockan två och for iväg på en gång. Utan att ha ätit något, för jag tänkte, det här går fort, men det tog tre timmar att hitta det jag ville ha.
På slutet var jag tvungen att gå in på konsum och köpa en twix och en julmust.
Nu har jag i alla fall ätit kåldolmar och ska vila en stund framför televisionen.

För snäll

Nu har jag lämnat alla mina patienter åt sitt öde,
för de närmaste sex dagarna och fem nätterna.
Här är en annan syster inom samma gebit som jag,
fast jag är en snäll syster.
Kanske FÖR snäll ibland, men jag jobbar på det.

Nu sängen.

Mörkret

Astrid och Majsan i mysposition.
Jag är så slö med att ta bilder själv nu i vintermörkret så jag får stjäla bilder.
Den här har Astrid tagit.

Mörkret ja. Det är verkligen mörkt nu, och inte blev det bättre när nästan all snö regnat bort. Trist.
Om jag inte minns fel så regnade det förra skyltsöndagen också.

I går, efter jobbet så sov jag nästan hela dagen, från åtta på morgonen till halvsex på kvällen.
Det är knappt jag är vaken tillräckligt lång tid på min fritid för att jag ska hinna äta.

En natt kvar nu.

Twilight Zone

När jag satt på bussen i gårkväll så klev det på en svartrockarkille som satte sig på sätet bakom mig.
Han luktade av någon anledning precis som det gör på begagnataffären Slumpen.
Nu på morgonen när jag klev på bussen och satt mig så kände jag alldeles strax precis den lukten, igen.
Och minsann, samma kille sitter i bussen, bakom mig.
Sedan när jag står nere i trapphuset och väntar på att hissen ska komma till mig, så tittar jag ut genom fönstret i dörren ut mot Rådhusesplanaden, och, ja gissa..då går han precis förbi där ute!

Rena rama Twilight Zone.
Eller också är det här egentligen en ganska liten stad.

Stick o stick

Här är mitt nästa stickprojekt!
Den ska jag sticka i ett lite blankt viscoseblandat garn i en naturvit färg.

Annars är det lugnt. Varit på stan en sväng. Mycket folk..är väl julhandeln som börjar komma i gång.

Jag ringde hyresvärden i dag och undrade om den där elektrikern som skulle komma hit och fixa lysknappen till min taklampa i köket fanns på riktigt.
Och ja, det gjorde han och han har varit här också.
Varde ljus.

I natt ska jag jobba, hoppas på lugnet.

Äta och äta

Blev lite spontant uteätande och fikande ikväll tillsammans med Emilia och Astrid.
Först Eurasia, sedan Mekka.
Vi hann även in på Lagerhaus där jag köpte de här fina ljusen och fatet.
Emilia köpte en disktrasa.

Jag en djurplågare

I gårkväll när jag rastade Maja så gick jag in en snabbis på affären. Jag brukar knyta fast henne vid en av björkarna utanför.
Jag hann bara in i affären så kom det in en kvinna och undrade vems hund det var.
Ja, det är min hund sa jag.
Och då började hon om hur kallt det var osv osv..
Suck.
För det första så skulle jag inte vara borta mer än fem minuter, vilket hon i och för sig inte kunde veta, men hon kunde ju ha frågat om det istället.
För det andra så tål hundar av Majas ras faktiskt minusgrader..
När då sedan killen i affären hakade på henne så iddes jag inte argumentera längre.
"Stadsfolk", tänkte jag.
Det är såna som tror att hundar behöver tröjor på sig när dom ska gå ut.

Köpa glasögon på nätet

Att köpa glasögon på nätet är billigt.
För ca 600 kr får du ett par nya glasögon med glas och allt. Man beställer hem sex stycken provbågar ur sortimentet och provar hemma, vilket jag nu har gjort.
De glasögon jag har nu är också beställda på nätet.
Jag beställde från www.favoptic.com.

Sticka en ferrari

Apropå föregående inlägg om stickning.
Den här tjejen har stickat en bil!

Att sticka är bra för själen

I söndagens bilaga av Expressen stod det om STICKTERAPI.
"Minska ångest och oro med stickning"..stod det.

Och JA, så är det. Stickning har i alla världens tider fungerat som en lugnbefrämjande
åtgärd för kvinnor.
Vi som har stickat nästan hela livet vet om det här, fast det aldrig har funnits något namn eller etikett på det.
Att sitta och sticka, när man väl kan det och kan göra det lite "automatiskt" har varit lite som en meditation.
De monotona rörelserna, tillsammans med den lilla koncentration som krävs har en lugnande effekt på både kropp och själ.

Så nu vet ni!
Jag för min del har genom denna eminenta terapi alldeles snart stickat klart en tröja, endast framstycket är kvar (ska sätta in en bild och visa när tröjan är klar :)).

Nu i dag blir det ingen terapi på ett tag.
Nästa projekt på agendan är att ställa i ordning lägenheten för uthyrning.

Inre oväder

Jag har varit på extremt dåligt humör idag.
Har mest gått här och svurit och retat upp mig på allt möjligt.
Och, i och för sig, jag är väl inte utrustad med världens mest stabila humör, men i dag har det varit lite väl mycket ilska, för att vara jag.
Tog en av mina små prillor och kom på: Jag har abstinens!
Jag har ju för fasen nikotinabstinens. Det här är tredje dagen jag snusar miniportion och min dagliga dos av nikotin har säkert inte ens varit hälften av vad den brukar.

Går in på nätet och läser:

"...irritation, frustration, lättretad till ilska, koncentrationssvårigheter, ångest och oro, depression, rastlöshet, trötthet och sömnlöshet. I detta torde också ingå påtaglig minskning av immunförsvaret..."


Skönt att få en bra förklaring till det hela...jag har inte blivit galen och borde spärras in.

Jag gillar oväder

Hej och hå, vad det stormade i gårkväll.
Det brukar inte bli just nåt av de där ovädersvarningarna, men den här gången så blev det faktiskt riktigt stormigt!

Jag gillar oväder. Av alla slag.
Storm, spöregn, åska, ja allt!
Jag tycker det är härligt när naturen visar krafterna och vi alla får känna hur små vi egentligen är. Det är välgörande.

Varför?

Man vet inte så mycket om andra människor. Som t ex, varför väljer en 33-årig kvinna att tända eld på ett soprum??
Vad i hela friden har hänt för att föranleda denna aktion?
Jag lär få leva i ovisshet.

Dödens bo

Jag följde syrran för att hjälpa henne bära ut ett badrumsmöblemang hon köpt på blocket av ett dödsbo.
Innan vi åkte därifrån hade vi burit ut förutom badrumsmöblerna, en stor smidd ljusstake, diverse småprylar, en brödrost, samt en orkidé.
Kvar stod anhöriga där med allt som var kvar i den dödas lägenhet, och det var inte lite det.

Tänkte, "när jag dör då får mina anhöriga ett mindre h-vete att ta hand om allt".
Det är ju så, döden kommer sällan önskad och ofta utan förvarning.

På ett symboliskt sätt föll bägge de vackra blommorna orkidén bar av, innan jag ens satt mig i bilen.

Snus

Idag gick jag hem från jobbet, mest för att jag ville slippa stå och vänta en kvart på nästa buss. Det var skönt och jag borde göra det till en vana.
Minus 11 grader var det när jag gick hem, lite varmare är det nu och det flyger omkring lite snöflingor i luften.

När jag kom hem gick jag med Maja bort till Nattöppet för att inhandla snus. Min vana otrogen så köpte jag en helt ny sort och dessutom miniportion.
Jag kom hem, satte mig här vid datorn med morgonens kaffe och öppnade dosan.
Den var tom. TOM.
Somliga skulle säga att det var ett tecken, men nää, det tror inte jag. Det betydde enbart att jag behövde gå en sväng till, till Nattöppet.

Nu har jag flera lediga dagar framför mig, utan några speciella planer. Härligt.

Nu blir det naket

En gång i tiden, för typ 1000 år sedan (som det känns nu), så var jag med på ett dejtingforum på nätet.
Det var roligt och upplyftande men man tröttnade ganska snabbt. Något gott förde det i allafall med sig för det var där jag till slut träffade A och vi först blev vänner.

Men det var inte det jag skulle berätta om nu utan det var den här bilden jag skulle visa. Från början ville man ju vara anonym och då valde jag den här bilden, mest för att man skulle ha en bild..men också för att jag tyckte den var vacker.
En dag när jag loggade in på forumet så var bilden borta och jag hade fått ett mail från "admin".
Bilden var "opassande" och hade därför tagits bort.
Som jag uppfattar det så tycker jag det här är en konstnärlig bild. Alla kvinnor som var där och visade mer eller mindre urringningar gick fria däremot.

Nu ska jag slappa i soffan en stund, sedan åka till jobbet.

Vinter

Rådhusesplanaden kl 7.05. Minus 7 grader, isiga vindar. Nog fasen är det vinter nu.

Sommaren och julen

En härlig sommarbild från Laisviken fick jag med mailen i dag. Varmt, lite molnigt och kvavt. Minns ni den här tiden i somras vad varmt och fint det var?

Jag mår lite bättre i dag. Kunde äta en macka till frukost så jag ska åka och jobba i natt.

Julen.
Jag hade funderat på att jobba julen, har känts för jobbigt att fira den i år. Men jag vet inte. Jag får fundera lite till, har ju någon månad till på mig.

Helvetes dag

Åh, jag vet att det blir tjatigt, men jag blir så trött på den här magsjukan som aldrig ger sig!
Jag hatar att spy så den här dagen har i stort sett ägnats åt att ligga på sängen och hålla illamåendet tillbaka.

Sedan, nästan värst, så somnar jag i illamåendet av utmattning gång på gång och drömmer nästan outhärdliga drömmar. T ex att Anders finns hos mig igen, men vi har fått besked om att han ska skjutas en viss dag och vi bara väntar på det. Och i drömmen undrar jag hela tiden.."hur ska jag klara av att han försvinner för alltid".., att han är död.

Och så vaknar jag till verkligheten.
Det här har varit en dag från helvetet.

Ny teknik

Tekniken går framåt. Jag fick tips på en webtjänst där man kan spåra var en mobil befinner sig genom att fylla i dess nummer i ett fält.
Den är ganska exakt och jag prövade den på flera vänners mobilnummer och det fungerade på allas.
Men lite läskigt är det ju att man faktiskt KAN göra det här nu..även om man kanske inte exakt i detalj får svaret.

Sidan heter http://www.trackapartner.com

Mobilkamera vs Canon Powershot

Bild tagen med min mobil, w 890i, i autoläge.

















Bild tagen med Canon Powershot S5 IS, i autoläge.

Kommentarer överflödiga.

Less på magsjukan, kan inte ens äta en avocado utan att börja svettas :(

Var har du ont någonstans?

När jag och min syster pratar med varann i telefon ibland så räknar vi upp diverse krämpor vi har, en del gamla godingar men även dagsfärska sådana.
Är det ett ålderstecken? Så har jag/vi tänkt, men jag undrar. Finns inte en människa jag träffar eller jobbar med eller känner som inte har ont någonstans eller mår si eller så, eller "känner av" det eller det.
20-åringar med ryggont och 30-åringar med ständigt senadrag blandas med 60-åringar med migrän..och alla tillsammans har lite gryende förkylningssymtom..eller vad man nu ska kalla den där svaga värken bakom ögonen och att man har lite ont i halsen och en anings täppt i näsan. Något är "på gång". Ständigt, eller åtminstone ofta.

Sätt dig ner och tänk efter själv,..var har du själv ont precis just nu? Även om du är helt "frisk" så någonting är det ju, bara du känner efter mer eller mindre.

Och nu undrar jag: Kan det helt enkelt vara så att det är så här att ha en kropp? Vi kan ju liksom nästan glömma bort det. Vi bara finns och tänker och använder hjärnan och är troligen alldeles för mycket "i huvudet" hela tiden, istället för i kroppen.
För vad är det som säger att det ska vara smärtfritt att ha en kropp?
Tänk på allt som ska fungera, alla leder och muskler och blod och nerver. Är det konstigt om det inte går alldeles på räls och inte något kommer i kläm eller slaggar igen eller något ditåt.
Kroppen förväntar vi oss bara att den ska fungera och "tala tyst".
Sedan sköter vi ofta inte om den som den förtjänar heller, men det är en annan femma.

Jag tror att det ska kännas att leva.

Sjösjuk

"Hur mår du mamma?
Nej, det är ingen som har frågat mig hur jag mår. Det vara bara en rolig historia ur verkliga livet som jag drog mig till minnes. Det var ett barn och det var en mamma som inte var så bra i magen. Barnet frågade så här med orolig röst bara av att vara i närheten av mamman..om ni nu förstår. Orkar inte utveckla det vidare.

Nej, jag mår inte så bra. Magsjuka var det, men nu är det lite bättre.
Ont i magen, inte så mycket output, men någon konstig typ av "sjösjuka", mådde illa av att sitta med huvudet vänt åt sidan för länge. Och blev riktigt dålig, länge, bara av att se en film på Youtube där en båt guppade mycket i stora vågor en stund.

Nu har jag sovit några timmar och sedan varit ute med Maja. Känner mig lite hungrig, men tror att jag ska låta bli att äta på ett tag...

Sömnlös Hopplös

Redan kvart över fem ger jag upp om att få sova något mera i natt. Kan vara att jag sov flera timmar på dagen i går, men mer troligt är att jag nog fasiken har fått den där magsjukan. Varje gång jag vaknat har jag haft magknip.

Och det blir jobbigt att ligga kvar och försöka somna om hela tiden. Jobbiga och sorgliga tankar blandas med korta och intensiva drömsnuttar i en osalig blandning.
Jag känner hopplöshet och ger till slut upp.

När jag klev upp gick jag runt i lägenheten i mörkret och tittade ut genom fönstren. Stan låg halvsovande där ute, men som vanligt helt upplyst med gatljus och novemberljus, och snön som fått ligga kvar på marken överallt.
Ett flygplan på väg norrut passerade blinkande över himlen.
Ja, inte vet jag vad det är, men någonting lättar inom mig. Livet och ljuset och rörelsen fortsätter omkring mig, oberoende av mig, trots allt som varit och det jag känner ibland.
Det ger mig hopp.

Klara sig själv

På vår parkering här ute har Höstljus installeringen med ljuset i bilarna.
Ser mycket läckrare ut i verkligheten än som går att fånga på bild.
Ljuset ändras till olika färger varje dag, och idag ser det ut som att det brinner i bilarna.

Jag var snäll och hämtade Astrid på jobbet idag. For sen till OK och köpte nytt torkarblad till bilen.
Fick mickla på ett tag innan jag fick dit det. Kanske låter löjligt för den som kan, men för mig är det en seger för varje sådan grej jag klarar själv, utan att behöva fråga någon.
Som att jag fixade att öppna och laga flexikopplet eller luftade elementen.

Klev upp tidigt i dag, lade mig igen vid 10 snåret och tänkte sova en liten stund. Vaknade halvfyra.
Jag mår inte riktigt bra, misstänker magsjuka och den går ju så varför inte. Magsjuka dras till mig som flugor till..ja ni vet.

Vacker precis som jag är

Jag kliver upp väldigt tidigt denna söndagmorgon bara för att det är skönt att ha en ledig dag som bara är min.
Hänfaller åt lite ytligt filosoferande och gör mitt första studiebesök hos bloggfenomenet Blondinbella. Förstår inte uppståndelsen riktigt. Verkar vara en helt vanlig ung tjej, med kanske lite för mycket pengar och tillika högeråsikter.
Alla är väl sig själv närmast.

Funderar även över det här med utseende. Hur kan det komma sig att ju yngre man är, och nästan ju vackrare, ju mer sminkar man sig? Jag menar, ju mindre man behöver spacklet..ju mer brukar man det.
Är ofta så, iaf av det jag sett.
Skulle jag använda så mycket foundation och puder osv osv, vilket ju borde vara mera ämnat för en sådan som mig, då skulle jag inte bara se äldre ut, utan också rent patetisk.
Kanske färgen behöver en slät och jämn duk för att göra sig?

Och vilken energi som läggs ner! Själv orkar jag ärligt talat knappt duscha ibland, än mindre föna håret eller tänka igenom någon väl sammansatt klädsel för dagen.

Men skönt är det, att vara sån. Man är nöjd bara man inte ser ut som en hårboll eller slickad råtta.
Kanske är åldern, och mognaden.
Eller att man kapitulerat för faktum.
Jag är vacker precis som jag är.

Youtubevansinnet

grep mig :)

Stone Temple Pilots

Vet inte varför, jag bara gillar

...en stor rysk isbrytare till den här musiken :)

Jag och karlarna

Kvinnor behöver män, och vice versa.
Jag tror att vi behöver varandra för att bli HELA.

Om du har levt med en partner och sedan lever som singel så
förstår du vad jag menar. Man måste ha haft det och sedan bli utan
det för att kunna specificera vad det är, just essensen av det, i mitt
fall manliga.

Det betyder inte att vi behöver EN man eller EN kvinna för
att bli hela.
Det går lika bra att ha flera stycken som på olika sätt ger en det
som man behöver, av de manliga respektive kvinnliga.

Är man uppmärksam på det så kan man hitta det överallt, på bensinstationen, på jobbet,
i vänkretsen och föralldel, på krogen.
Ett överflöd för dig som har ett öppet sinne och vill leva själv.


Och för dig som nu domineras av din snuskiga fantasi så kan jag säga
att det har INTE med sånt att göra :)

:)

Steven Wright

"Du vet inte vad du har förrän det är borta.
Jag vill veta vad jag hade, så jag gjorde mig av med allt."

Mysig västern

Avslutar kvällen med att se en västern med mycket pangpang,
men också kärlek, mellan Kevin Costner och Anette Benning.

Det är andra filmen jag ser i dag. Såg Die Hard 4 tidigare i kväll.
Jag har inte kunnat se en hel film på länge, på samma sätt som jag inte
kunnat läsa en hel bok.
Nu kan jag det och det är skönt.