Minneslunden

Jag var till minneslunden just innan det blev mörkt nu i kväll.
Jag tände ett ljus och stannade där ett tag.

Sorg går inte att beskriva. Det är verkligen som det sägs, att det "finns inga ord".

Min relation till minneslunden är fortsatt komplicerad.
Jag vet att det är där man ska MINNAS osv, men för mig så finns Han ju inte där.
Vi var där en gång, i oktober förra året, när han berättade för mig att han ville begravas där, men i övrigt så finns han ju överallt annars för mig, utom där.

För mig är det troligare att han finns i garderoben i hallen eller i kylskåpet...

Det jag tror att A ville med minneslunden var att vi inte skulle ha något besvär med någon gravsten med blomarrangemang osv.
Att vi skulle minnas honom som han var ändå.

Och det är det jag gör. Hela, hela tiden.