Träff

Mina snart föredetta jobbarkompisar och jag åt lunchbuffé på Eurasia idag.
(Vilket jag förövrigt även gjorde på bilden här till vänster...)

Det var kul att få träffa dom..och också att få bekräftelse på hur rätt jag gör som slutar där.
Ingen trivs nog som det är nu och man har haft svårt att få någon att ta min tjänst.
Jag förstår det.

Imorgon börjar min inskolning på min nya tjänst, och lite gruvsamt känns det ju för jag
är ganska uttröttbar, även trevlig samvaro med vänner kan trötta som det är nu.
Men jag tror att det kommer att gå bra ändå.
En dag i taget.

Snyggo

Det har väl inte undgått för någon att Paul Newman är död.

"Katt på hett plåttak", som han var med i är en av mina favoritfilmer.
Sen så var han ju väldigt snygg också.

Jag känner faktiskt en som har träffat honom.
Hon berättade att han hade otroligt blå ögon och en väldig utstrålning.
Man förstår det.

Tråkigt

Jag har redan nu, före tolv idag gjort bort en del tråkiga saker som stod på agendan idag.

Betalat räkningar.

Ringt två rätt jobbiga telefonsamtal.

Skrivit en aning irriterade mail till två personer jag handlat av på Tradera där jag inte fått
varorna än, fast det dröjt minst en vecka sen jag betalat.

Förövrigt så är min förkylning lite bättre idag...om det nu till äventyrs var någon som brydde sig om det.

Gnäll

Idag är jag en enda hostande och snorande uppenbarelse.
Och jag tänker INTE skriva om hur himla förkyld jag är, hur det rinner ur ögon och näsa
eller hur det kittlar i halsen hela tiden.
Jag tänker heller inte berätta om hur otroligt gnällig och ämlig jag blir när jag är så här.

Jag vet hur otroligt tråkigt det är att läsa om någon annans förkylning, så därför ska ni
få slippa läsa om det här...
Japp.

Himmel

Om man var uppe halvsju i morse, vilket jag var, då kunde man få beskåda
den här vackra morgonhimlen.

Har knappt kunnat sova.
Alla förkylningars moder är min idag.

Fest

Har varit och hälsat på K ikväll.
När jag kom hem tog jag mig ett glas vin och gick sedan ut med hundarna.
Ute vimlar det av folk och det doftar (luktar/stinker) parfym, rök och alkohol över hela centrum.

Man behöver inte GÅ på fest. Det är bara att gå ut och rasta hundarna så är man där.

Jag som Yngve

Ja, man är inte klok som visar det här på bloggen. Jag blev inspirerad av dagens VK där kvinnor sminkade sig till män i ett reportage.

När jag höll på med det kom Astrid in och frågade oroligt:

- Hur mår du, mamma?

Det går säkert att göra sminkningen bättre än så här i och för sig.
Jag tycker jag ser ut som en yngre upplaga av min bror.

Återigen

Jag drömmer:

Jag och Anders har kommit ifrån varann. Jag försöker ringa till honom men slår hela tiden fel nummer på telefonen, eller har glömt numret.
Till slut så hittar jag honom äntligen...men han är inte som förut. Han är där men ändå inte "där". Liksom frånvarande. Han är "min" Anders men han ser inte på mig och det är oftast hans rygg jag ser.

Sen vaknar jag och hinner lättat tänka, "åh det var bara en dröm".

Till verkligheten kommer ikapp mig.
Återigen.

Positiv stress

Idag har jag en huvudvärk som inte är av denna världen,
men jag tror jag vet varför.
Gårdagen innebar en hel del positiv stress, i form av besök på
nya jobbet med allt vad det innebär.

Och, som vi vet så kan ju inte kroppen skilja på positiv och negativ
sådan. Stress alltså.

Förövrigt så har vi varit och storhandlat, jag och Astrid.
Anders skulle ha varit stolt över mig, han vet hur jag hatar det.

Stayfriends

Stayfriends är riktigt kul, har hittat mycket gamla klasskompisar där
och flammor och så vidare. Till och med en och annan gammal lärare
jag haft.

Yahoo

Yahoomailen fungerar knappt. Funderar på att byta mail snart.
Vad ska man med en mail som inte går att maila med?
Bajs.

Synkronicitet

Nu har jag varit på mitt nya jobb, fått schema osv.
Kan säga att hittills känns allting himla bra.
Det finns en synkronicitet i vissa skeenden omkring det här som är
väldigt tydlig.
Jag skulle dit...så tror jag.

Men det är ett speciellt jobb, liknar inte mycket annat inom min bransch,
men just nu känns det enbart spännande.

Jag tog en promenad hem efteråt, och när jag kom hem hade Astrid städat och fixat mat.
Kändes nästan som att jag hade en fru:)

Nu äter jag efterrätt, kaffe med Delicatoboll och ska ta det lugnt resten av kvällen.

Tradera

Jag är en Traderanörd. Det är så roligt att fynda, och samtidigt "tävla" mot någon och försöka vinna.
Vinna och vinna, det känns iaf som det.

Den här väskan fick jag för 20 kr.

Strax innan "förlorade" jag en svart omlottblus, det var någon "slug jävel" som var en aning snabbare...

Rullkoppel e bra

Jag har börjat gå ut med hundarna, en och en, med rullkoppel, och slipper därmed bli på dåligt humör varje gång jag har rastat dom.

Dom ser väldigt roliga ut när dom strosar omkring på gräsmattorna långt ifrån en och sneglar på en och undrar "Får jag göra så här?":)

Nytt jobb

Jag fick jobbet!
Dom ringde till mig idag och meddelade mig. Skönt att jag slapp vänta så länge.
Det känns både skönt och spännande.
Skönt för att det är tryggt, och spännande för att det är något helt nytt som jag aldrig jobbat med, inte fullt ut iaf.

Sen gick jag på stan en sväng, tänkte, "Det här borde man fira"..men det var tankar som bara gjorde mig ledsen. Det påminde mig, återigen om att Han är borta, för det var hans replik.
Och det är så sorgligt att jag inte ens kan berätta om det för honom...

Jag skall iaf göra mitt bästa för att det ska bli bra med det där jobbet. På onsdag ska jag träffa
chefen och lägga upp om inskolningen.

I Hissjö

Vi var i Hissjö idag hos Annicca och tog en promenad med hundarna i det fina höstvädret.

Sedan blev vi bjudna på korv stroganoff och sedan glass till efterrätt.

Litteraturkritik

Pocketbok på hyllan hos min syster. Man kan anta att hon inte tyckte att den var så bra...

En svart myra

Jag var inne på den kristna bokhandeln som ligger på en tvärgata härifrån.
Där fanns en liten svart anteckningsbok med en text på pärmen, i relief.
Där stod:


En svart myra

på en svart sten

i en svart skog


Gud ser den.


Det finns någonting så fint med gudstro, att verkligen TRO att det finns en Gud
på det sätt som Bibeln uttrycker, så att man ibland önskar att man hade den tron.

Klippa sig

Jag har klippt mig för några dagar sen på Clipshop och är förbaskat missnöjd.

Jag sa "jag vill att du klipper några centimeter på längden och klipper upp det litegrann, precis som jag är klippt nu".

Sedan sätter hon igång, klipper och klipper, pratar hela tiden oavbrutet med sina jobbarkompisar runtomkring och flamsar.
Ett tag är hon mest på ena sidan och klipper hela tiden.
Och resultatet är inte bra. Tur mitt hår växer så snabbt.

Och varför måste att gå och klippa sig vara som att besöka någon slags glad och livlig familj?
Det pratas och skrattas, bekanta springer in och ut, man går runt med kaffekoppar.

Jag vill för tusan bara klippa mig, och jag betalar dessutom 450 kr för den där halvtimmens arbete.
Dessutom vill jag INTE prata om väder och vind och jobbet osv osv osv.
Och när jag är tyst, kan man då inte förstå att jag inte vill prata?

Ok, då fick jag vräka ur mig om de där.
Kan vara att jag har jobbigt med att göra sådana där vardagssaker nu, kan också vara att jag
har PMS..
Men nää, jag har alltid tyckt så där.

Klipp noga efter kundens önskemål och håll käft!

Sex, lögner och videoband

Ja, den heter så.

Den här filmen från 1989 har jag sett minst 10 gånger.

Den handlar i korthet om människor som finner sig själva, och berättas i ett lugnt men ändå intensivt tempo.

Dessutom ingår en fin kärlekshistoria som är mera av sorten "blickar och antydningar".

Nu är det några år sedan jag såg den så det börjar nog vara dags igen.

Vad gör dig glad?

Vad gör dig glad?
Den frågan fick jag när jag kände mig riktigt under isen en dag.

Frågan var formulerad ungefär så här:
- Finns det något som du har återkommit till i ditt liv, som
alltid gett dig glädje eller hopp, även när du har haft det svårt?

Jag tänkte bara en kort stund, sen sa jag SKRIVA.
Sedan tänkte jag en stund till och då kom TA BILDER.

För så är det.
Jag har alltid skrivit, ända sedan jag lärde mig skriva. Det finns dagböcker från när
jag var sju år och framåt, säkert 30-40 stycken har jag åstadkommit under mitt liv.
Utöver det finns det en hel del noveller och utkast till diverse romaner...
Jag blev aldrig någon författare, kanske aldrig blir det, men det har inte spelat någon
roll har jag kommit på, skrivandet har ändå gett mig glädje i livet.
Och tröst, när det har varit svårt.
Att skriva dagbok, om man gör det på "rätt" sätt, det är som att ständigt ha en egen
privat terapeut som hjälper en att reda ut sina tankar.

Att fotografera är något som har kommit gradvis, kanske i och med den nya tekniken.
Även där finns ingen strävan efter att vara "bra", jag gör det för att det är roligt och
ger mig mycket.

Finns det något som du har återkommit till i ditt liv, hela tiden, som har gjort dig glad?
Eller åtminstone fått dig att må bättre?

Tanke

Fin höstdag idag.
Vackert blekt ljus, stålgrå himmel och vackra höstfärger.

Jag vet inte vad jag ska kalla den känslan jag har i mig.
Jag är glad över att jag lever och kan uppleva allt, men samtidigt oändligt sorgsen över att inte han finns och kan följa med och uppleva allting tillsammans med mig.

Jag tänker:

jag gör det jag gör för både dig och mig nu.

Drömmar

Jag har drömt väldigt mycket i natt, så mycket att jag till slut bestämde
mig för att kliva upp, det blev liksom för mycket oro.

Jag kan sammanfatta:
I en dröm körde jag en gammal skoter efter ett dåligt
skoterspår i blötsnö. Till slut hade jag tappat bort sällskapet jag var ute med
och var vilse.

I en annan dröm hade jag en svart skinnjacka som jag hade på mig hela tiden.
Den anpassade sig slutligen till mig. Jag växte I den, kan man säga.

Innan jag vaknade så drömde jag att jag var i ett storkök och lagade mat.
Kött, stekar, i alla dess former. Jag hade flera stekar på gång i olika varianter
och en del ugnar skulle eldas med ved. Det var slitsamt och svettigt.

Efter det där med stekarna klev jag upp. Verkligheten blev slutligen enklare
att vara i , ändå, och jag klev upp och gjorde mig frukost.

Drömtolkning, någon?

Anställningsintervju

Idag har jag varit på anställningsintervju.
Det var den gamla sortens intervju, 1000 frågor, i detalj.
Till slut var jag tvungen att säga att jag nog inte kan svara så klart
på många frågor om diverse dåliga och goda egenskaper,
eftersom jag går igenom någonting nu och endast kan gå efter
hur jag BRUKAR vara.

Men jag tror att jag kommer att få jobbet.
Sen om det blir bra, det återstår att se.
Jag tror det.

Nydala igen

Besökte Nydalasjön även idag. Har liksom hittat en plats nu som jag tycker om. Jag och Astrid tog
med oss hundarna och gick en sväng uppefter sjön.
Det märktes hur mycket hundarna uppskattade platsen och att få
springa lösa där. Maja tog gladeligen ett språng från en brygga och
rakt ut i sjön!

Sedan gick jag och köpte kebab- och kycklingrulle åt oss.
Man kan säga att det var lite av en "Andersdag" idag. Vi gjorde sådant
som han uppskattade att göra, så jag kände att han var med.

Svart hål

Johan var hit ikväll och gav mig en CD med bilder från begravningen.

Fina bilder, högtidliga, med ett vackert ljus.
Men konstigt är det, precis alla är ju där, utom HAN.
Han fattas något så otroligt.

Ett stort tomrum är det, som ett stort svart hål.

Kvällen har slutat ganska bra ändå. Astrid och Emilia har varit här och det är mysigt.

Maja

Igår var jag bortbjuden på middag, så jag "livstränade" och tog bilen bort till Umedalen. Det var trevligt och det var bra.

Jag vet inte om jag berättat hur det ska bli med hundarna.
Hur som helst, Maja blir kvar hos mig, och det är jag glad över.
Tanken att bägge två skulle försvinna var outhärdlig, nu när jag återigen vant mig vid att ha hundar i mitt liv.

Sen vill jag inte helt stänga dörren till eventuell jakt. Jag har ju trots allt jägarexamen och tyckte det var väldigt roligt att vara med på fågeljakten, så steget är ju inte så långt till att jag en dag själv vill jaga. Att det inte blivit något i år
har sin förklaring.
Finns ingen som orkar det nu, när vi alla är i sorgens land.

Hon

Här ser ni min pärla. DPR.
Jag ser henne när jag tittar ut genom
köksfönstret, och det är något som
är tillfredställande med det.

Antar att jag har stort behov av att känna trygghet nu, på olika sätt.

Jag sa "henne" förresten.
Visste inte förrän jag skrev det nu att DPR är en hon.

Hon förtjänar att få ett namn,
jag ska fundera på det.

Loppis

Om man går på loppis så kan man hitta en sån här fin
sak för 15 kronor.

Astrid tyckte "nja".

Nydalasjön

Idag har jag varit och fikat vid Nydalasjön tillsammans med Karin.

Det är faktiskt första gången jag är där vid sjön, så fortfarande är jag ju ganska nyinflyttad..

Fint där, och nu vet jag var jag ska ta vägen när längtan efter skog och sjö och stillhet blir stark.

Saknad

Vårt liv tillsammans, mitt och A.s var i mångt och mycket som att vara på en resa.
En resa med många äventyrliga inslag, tillsammans med en likasinnad och öppensinnad
reskamrat.

Vårt liv var ett ständigt planerande och fantiserande och vi försökte leva ut allt det
vi velat göra och ville göra. Tillsammans. För det var så vi tänkte. Vi hade hittat någon
som var vår tvillingsjäl. En älskad och bästa vän i samma person.

A var så driftig. Han fick saker att hända. Han var inte bara en man, han var också som
ett slags levande tivoli och verkstad och spa. Inget var omöjligt, han var tryggheten själv,
i hans närhet fanns en varm ström av energi som det var en nåd att ha rätt att befinna
sig i.

Nu när han är borta så är det mycket att sakna.
Och mycket att vänja sig vid.
Jag blev tvungen att kliva av den här resan för han skulle inte åt samma håll längre.
Det är svårt att veta hur man ska klara sig nu.
Utan energin och tryggheten som han spred.
Utan kärleken som överskred alla gränser.

Aldrigheten

Angående Sorgen, ibland kan jag tänka att "nu klarar jag mig riktigt bra" eller "kanske det är lite bättre nu".
Men de tankarna försvinner direkt när Aldrigheten slår till.
Att t ex komma på den tanken och faktumet att: "jag och A ska aldrig mera åka till torpet"...eller något annat i den vägen är outhärdligt, så ont gör det.

Vi fungerar nog så att vi inte kan ta emot mer smärta än vi kan bära, det
är väl därför vi ska vara glada ändå för de försvarsmekanismer vi har.
De gör att vi bara kan ta in..lite i taget. Lite åt gången.

Inget att göra åt

Idag har jag telefonterroriserat den som är kontaktperson på jobbet jag sökt.
Jag har säkert ringt fem gånger redan idag, men vad gör man när hon aldrig
är inne.
Vill liksom få det där samtalet gjort.

När jag var ute och rastade hundarna träffade jag Anders mamma.
Jag känner henne inte, det var som det var, och därför är det som det är.
Inget att göra åt.

Nu ska jag prova att ringa, igen, men ska äta lite frukost först.

www.yearbookyourself.com

Jag, a la 1964.

Adrian

Fick just nu den här bilden av min syster. Det är Adrian som äter kakor,
nyklippt och grann.
Jag säger som hon, hur har vi burit oss åt som har fått så fina barn? :)

Handlingskraft

Det var någon som sa till mig att mitt liv hade tagit en paus nu.
Den som formulerade sig så vet nog inte vad det innebär att
hamna i den här situationen.

Sanningen är, att den här perioden som varit har krävt mer av
mig när det gäller handlingsstyrka och kraft än vad jag varit
med om förut i mitt liv.

Blanketter ska hållas reda på och fyllas i och postas.

Myndigheter ska kontaktas och man sitter i en telefonkö nästan
varenda dag.

Man ska planera och ordna för både sig själv och hundar osv,
för när det händer förändras ALLT och man tvingas ta nya beslut,
fast man knappt är redo.

Man har ändå att göra saker som hör till det "vanliga" livet.
Få allt att gå runt.
Sköta sig själv.
Betala räkningar.
Klara ekonomin.
Söka jobb och göra reklam för sig själv(vill någon anställa ett sorgset vrak?).
Se över försäkringar.
Sälja bil.
Köpa bil.

Allt i ens liv, in till minsta pryl ska gås igenom och bokföras och skrivas upp.

Tur jag inte visste hur det var från början, för då hade jag nog hoppat från balkongen...vilket var den första ingivelsen jag fick, när det just hade hänt.

Som säkert alla förstår hade det varit omöjligt att klara av den här tiden utan hjälp och stöd
utifrån.
Vill säga TACK! till alla de som orkat och velat följa mig och den dagen kommer då jag kan
ge igen.
Ni kommer att bli rikligt belönade.

Kaos

"Sorg är ett sökande efter nyanser, efter en balans.
En balans i det motsägelsefulla i att livet fortsätter,
trots att det tar slut.
Denna motsägelsefullhet kan för en sörjande skapa
känslor av absurditet, kaos och upplösning."

Så skriver Annika Borg i sin bok "Inga fler dagar inom parentes".

Hon fortsätter:
"Sorg är förtvivlans tillstånd. Men sorg är också den
reaktion som hjälper oss att kunna fortsätta leva
trots det som hänt.
Genom den hittar vi så småningom en balans och
livet återfår sina nyanser."

Den här boken har hjälpt mig mycket. Just den här känslan av kaos och
absurditet som jag känt.
Att vara i minneslunden t ex, som ska ge någon slags "tröst", men nej,
för mig känns det bara absurt att tänka att Anders ska finnas där.
"Han passar inte här", så tänker jag.

Jag har velat skynda på den här processen, räknat dagar och hållit på,
men insett att det får jag ge upp.
Det här tar tid och man får lära sig att leva med det. Leva under tiden.

Hår

Fick ett ryck och färgade håret idag. Bara en toning, något annat vägrar jag, vill inte komma in i färgandeeländet igen..
Det här sitter i ca sex veckor som mest.

Dygnsrytm

Var uppe tidigt idag, fick ställa klockan för att ta mig upp. Jag börjar sakta men
säkert komma in i min "normala" dygnsrytm, vilket betyder sena kvällar..

Nu ska jag strax till doktorn, min rygg håller på och knäcka mig. Jag förstår att
det har att göra med det som hänt, den har varit dålig förut men är nu värre än
någonsin.

Idag kommer Astrid hem från Cypern. Hon är så välkommen hem, vi har saknat
henne allihop!

Hundhjälpen

Det finns en sida på nätet som heter hundhjalpen.se. Den satt jag och läste allt på igår.
Det man gör är att man hjälper gatuhundar i Rumänien, där dom först får bo i hundgårdar och får mat och hjälp mot diverse sjukdomar och skador och sedan förmedlar man hundar till t ex Sverige.

Det är rörande att läsa om hur de får bra liv efter att ha levt i total misär innan.

Om jag var i den situationen att jag skulle skaffa mig en ny hund så skulle jag definitivt göra det därifrån!

Grannar

Vacker höstdag idag.
Tog en bild nu där jag sitter vid datorn.

Jag har så jättefina grannar här i huset, jag har just varit och hälsat på en av dom.
Bland annat finns det två änkor här, bägge väldigt fina kvinnor som varit lite av ett stöd för mig och som jag nog kommer att lära känna ännu mera nu.

Att se dom, hur dom kommit vidare och är aktiva i sina liv hjälper mig också nu när jag kämpar med det som är.

Idag ska jag åka och hälsa på Emilia.

Älta

Idag har jag varit ensam precis hela dagen, med enbart mina tankar som sällskap.

Och jag har väl insett redan sen tidigare de här veckorna att jag inte klarar det så bra.

När ingen eller inget avbryter en, när man inte har någon att prata med om hur man just nu känner vid olika tillfällen, då samlas det liksom på hög.
Det blir outhärdligt till slut.
Jag vet att det är mycket upp till mig, men det är ofta så att det går bra ett tag och då tänker jag att jag fixar det, till det helt plötsligt absolut inte går längre.

Nu är iaf den här dagen snart slut, tack och lov.
Ska strax krypa i säng med en bok, det brukar kunna distrahera.

Jag tror att det vore nästan omöjligt att klara av att gå igenom det här
utan att ha människor som bryr sig om en och som man kan prata med
omkring sig.
Och visst kan jag tänka att det är jobbigt för dom, att man önskar att man
var som vanligt och kunde ge mer själv, men det kommer väl en dag
då man kan det.

Sen finns det sådana som man trott varit ens nära, men som inte har
funnits för en i stort sett alls, just under den här tiden då man behövt det
kanske mest under hela sitt liv.
Det gör ont.
Men även där finns bara en väg och det är att acceptera,
det är så här det är, inget att göra åt.

Sitt inte och älta
skulle du sagt.
Ok, du har rätt,
jag ska verkligen försöka.

Vardag

Idag tog jag bilen till minneslunden, lade dit en sten jag valt ut och tände ett ljus.
Sedan satt jag där ett tag till det började regna.

Efter det åkte jag till OK och köpte en doftgran med nybilsdoft till bilen.

Jag undrar när den dagen kommer då det här konstiga och svåra som är nu blir vardag?

Jag längtar till Vardag.
Det som ska Bli vardag till slut.

Framtidstro

Det finns olika sätt att tackla ångest och oro.
Det bästa, men svåraste är förstås att VARA i den.
Det orkar man inte alltid och då finns det genvägar, som kan vara mer eller mindre bra.

En riktigt dålig genväg är att DRICKA SPRIT eller DROGA sig på annat sätt.
Det ger en än värre ångest efteråt. Plus att man förstås riskerar att bli beroende.

En annan väg är att ÄTA. Mycket kolhydrater och socker är ångesten sugen på. Det är naturligtvis bättre än föregående exempel, men i längden fungerar inte det heller. Att vara ledsen och ha ångest blir knappast mer uthärdligt om man dessutom är osund och tjock.

En ytterligare väg är att SHOPPA. Som alla säkert förstår kan även det leda en i fördärvet. Att vara ledsen osv räcker, att bli fattig ovanpå det gör inte saken bättre.

Man får försöka shoppa med förstånd. Man kan må bättre bara av att köpa sig ett par nya fingervantar för 29 kr på Åhlens.

Dagens shopping blev lite dyrare. 249 kr för den här fina ljusgrejen på bilden. Emilia följde med mig ut på stan och hjälpte mig att välja.
Och jag vet, det är en flykt, men också en viss symbolik i det hela.
Att tända ljus, att göra det vackert omkring sig, det är även att ha framtidstro.

Dpr

Har just kommit hem. Ni ska veta att det kändes väldigt bra att få sätta sig i
sin egen bil och brumma iväg.
Är så rätt också, det var meningen. Det var "våran" bil.
Men det var en jobbig procedur, att sitta igen vid samma köksbord, i samma ärende, två månader senare.
Allt likadant men ändå allt förändrat.

Regnumret är dock inget vidare. DPR. Dpr?..inte alls som UYB eller MSY, eller MUP.
Eller peggan.
Volvon blir det antagligen.

Bilen

Inom några timmar så kommer jag att bli bilägare.
Jag gick på banken, tjänstemannen där var från Storuman och fem minuter senare hade jag pengarna på kontot.
En historia som Anders skulle ha älskat :)

Bilen är en likadan som den på bilden.

...

Den här dagen har det egentligen hänt en del "bra" saker.
Somligt har löst sig och annat har kommit på plats.

Kanske är det att vardagen med allt vad det innebär gör sig
mer och mer gällande, för de stora S.en Sorgen och Saknaden har varit
väldigt svåra idag...

Jag visar inte längre allt jag känner, orkar liksom inte, det får bara finnas,
inuti mig.
Livsmodet är väldigt långt borta...

Ingivelse

Fick en ingivelse inatt som var väldigt stark, och som jag därför
följde idag.

Mina så kallade beslut verkar inte vara mycket till beslut just nu, och det är
nog så det ska vara.

Jag följde magkänslan helt och hållet och jag tror att det blir rätt.
Jag förlitar mig på kroppen...

Mer om det här när jag ser hur det blir.