Nu i dagarna har jag fått veta att ännu en människa som jag räknat med och känt
trygghet av att få ha i mitt liv ska försvinna.
Det är först nu som jag riktigt tar in det, först var jag nog i någon slags chock.
Och, naturligtvis, är det i ett totalt egoistiskt perspektiv som jag bryr mig mest, för
så är det ju, man är sig själv närmast det ska ingen förneka.
Men, som med allt annat nu så får det gå. Jag har ju inget val, bara att acceptera.
Ursäkta "kryptiskheten"...
fredag 17 oktober 2008
Nu får ingen fler försvinna
Upplagd av Ylva kl. 15:43
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Ja, det var kryptiskt !! men bara du kan känna vad du känner, och tycka det du tycker , sen kan vi andra bara finnas och se på !!
:-) också kryptiskt !
Jo, så är det :) Det här med bloggeriet är en balansgång. Hur öppen kan man vara? Och när man lämnar ut någon annan får man ju vara lite..ja kryptisk..:)
Skicka en kommentar