Jag såg den här filmen igår.
En familj är med om en bilolycka, hälften av dom, mamman och ena sonen dör.
Sedan utspelar sig själva handlingen nio månader efter olyckan.
Jag ser på bilden jag valt att den blivit rikligt belönad, men jag tyckte inte den
var bra.
Sorgen skildras för det första inte trovärdigt. Den görs "bildligt" vacker, för att passa
in i de likaledes vackra miljöerna.
Man blir galen på alla påbörjade samtal och meningar som inte avslutas.
Och den är olidligt förutsägbar. Jag kunde satt vad som helst på att rådiga flickan skulle rädda
pojken, båten skulle få brinna osv osv.
Den enda behållningen jag hade av filmen var den varma känslan och minnena av
äventyr i barndomen jag fick av scenerna som spelades in i det gamla huset, men det var nog mera mina minnens förtjänst än regissörens.
fredag 5 december 2008
Se film
Upplagd av Ylva kl. 08:05
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Mmmmm, underbar film :-)
Jo, eller Nja, tyckte inte den var så bra.
Skicka en kommentar