Var har du ont någonstans?

När jag och min syster pratar med varann i telefon ibland så räknar vi upp diverse krämpor vi har, en del gamla godingar men även dagsfärska sådana.
Är det ett ålderstecken? Så har jag/vi tänkt, men jag undrar. Finns inte en människa jag träffar eller jobbar med eller känner som inte har ont någonstans eller mår si eller så, eller "känner av" det eller det.
20-åringar med ryggont och 30-åringar med ständigt senadrag blandas med 60-åringar med migrän..och alla tillsammans har lite gryende förkylningssymtom..eller vad man nu ska kalla den där svaga värken bakom ögonen och att man har lite ont i halsen och en anings täppt i näsan. Något är "på gång". Ständigt, eller åtminstone ofta.

Sätt dig ner och tänk efter själv,..var har du själv ont precis just nu? Även om du är helt "frisk" så någonting är det ju, bara du känner efter mer eller mindre.

Och nu undrar jag: Kan det helt enkelt vara så att det är så här att ha en kropp? Vi kan ju liksom nästan glömma bort det. Vi bara finns och tänker och använder hjärnan och är troligen alldeles för mycket "i huvudet" hela tiden, istället för i kroppen.
För vad är det som säger att det ska vara smärtfritt att ha en kropp?
Tänk på allt som ska fungera, alla leder och muskler och blod och nerver. Är det konstigt om det inte går alldeles på räls och inte något kommer i kläm eller slaggar igen eller något ditåt.
Kroppen förväntar vi oss bara att den ska fungera och "tala tyst".
Sedan sköter vi ofta inte om den som den förtjänar heller, men det är en annan femma.

Jag tror att det ska kännas att leva.