Reseskildring

VASAPLAN-NUS 17/12-08, 20.32

Som vanligt när jag ska kliva på bussen är det förarbyte. Detta innebär att min buss som ska gå 20.32 aldrig går 20.32,
utan snarare 20.33 eller 20.34.
Den här gången är det en kvinnlig busschaufför som kliver på sitt pass.
Det betyder att man inte behöver vänta så länge innan man får kliva på,
kvinnliga chaufförer installerar sig snabbare vid ratten i bussen.
Det betyder också att man inte behöver råka ut för det där att dörren inte öppnas
när man ska kliva av och man får ropa så där löjligt, "hallå, kan du öppna dörren?",
ja, ni vet.
De kvinnliga har mera koll, så är det bara.
Min vana trogen så sätter jag mig alltid på samma plats, om den nu är ledig,
till höger en bit bak.
På andra sidan gången sitter redan två par mittemot varandra som livligt samtalar.
Ena paret smågrälar hela tiden, en ton av irritation finns i luften.
Jag hör orden "andra generationens invandrare" och "du säger alltid...".
Innan bussen far iväg, i tid denna gång kliver två unga tjejer på.
Den ena är som en liten docka.
Ca 1,30 lång, mörk vacker page och perfekt sittande minikappa.
Hennes vän registerar jag inte, den lilla, vackra, tar all min uppmärksamhet.
Hos paren på andra sidan gången är det nu alldeles tyst.
Alla tittar åt varsitt håll. En av killarna, inte han i grälparet,
utan han i det andra lägger armen om axlarna på sin tjej.
Det ser obekvämt och krystat ut eftersom han är någon dryg decimeter kortare än vad hon är. Till slut sitter hon lite framåtlutad med hans arm bakom sig på ryggstödet.
Hon ser trött ut.
Vi närmar oss sjukhuset.
Någon annan trycker på stanna-knappen och jag samlar ihop mina vantar och mössan
och stoppar dem i väskan.
Samtidigt som jag reser mig upp för att ställa mig vid dörren
så kliver även "krabbmannen" upp.
Jag kallar honom så för han ser ut som en krabba.
Han är ganska kort, har en parkas som gör honom bred och lite fyrkantig
och han går alltid med armarna utåt lite böjda, som att de vore krabbklor.
Han är dessutom hjulbent.
Med ett ryck stannar bussen vid hållplatsen och jag och krabban kliver av.