Sömnlös Hopplös

Redan kvart över fem ger jag upp om att få sova något mera i natt. Kan vara att jag sov flera timmar på dagen i går, men mer troligt är att jag nog fasiken har fått den där magsjukan. Varje gång jag vaknat har jag haft magknip.

Och det blir jobbigt att ligga kvar och försöka somna om hela tiden. Jobbiga och sorgliga tankar blandas med korta och intensiva drömsnuttar i en osalig blandning.
Jag känner hopplöshet och ger till slut upp.

När jag klev upp gick jag runt i lägenheten i mörkret och tittade ut genom fönstren. Stan låg halvsovande där ute, men som vanligt helt upplyst med gatljus och novemberljus, och snön som fått ligga kvar på marken överallt.
Ett flygplan på väg norrut passerade blinkande över himlen.
Ja, inte vet jag vad det är, men någonting lättar inom mig. Livet och ljuset och rörelsen fortsätter omkring mig, oberoende av mig, trots allt som varit och det jag känner ibland.
Det ger mig hopp.