Underbara människa

All denna saknad i min ensamma kropp
går snabbare än ljuset
format som ett spjut, bortom tiden.
Inga gränser känner den saknaden.

Den vet inget om livets begränsningar.

All denna kärlek, Vår kärlek,
lever kvar som en eftervärme i min kropp.
Ibland ler jag mot Dig i en spegel,
så tydligt förkroppsligar kärleken sig
att Du finns där.

Inte ens vänstra hjärnhalvan begriper det ogripbara.
Att du inte längre finns.
Hur skulle då hjärtat kunna förstå?

Märket av dig är för evigt intatuerat på min kropp.
Jag läser det och det står:
"Jag älskar dig"
"För evigt Din"
och
"Vi ses igen"...