Jag och mitt

Jag är oförskämt pigg när jag kommer hem på morgonen.
Man blir det av resan hem, med promenader och bussåkning,
och sedan rastningen av Maja i den friska morgonluften.

Känslorna far hit och dit. Jag njuter av att komma hem efter väl
förättat värv till min lägenhet, där jag har min fristad.
Sedan ser jag hur vaktmästaren här i huset ändrar skylten därnere
med namnen på vi som bor här.
På mig står det bara jag nu.

Jag lär mig sakta, ja tvingas av omständigheterna att lära mig att säga
"jag" och "mitt" där jag sagt "vi" och "vårt"...