SMS-vansinnet griper mig

Vilken jäkligt grå och trist höstdag man vaknar till idag. Alla går och kurar ihop sig ute på gatorna i blåsten och nu, klockan 14 är det inte riktigt ljust ute.

Ja, jag tycker om att smsa. Men ibland går det till överdrift. Sms-vansinnet griper mig, jag hamnar i en diskussion där jag till slut för någon slags monolog och skriver längre och längre sms. Sedan ångrar jag vartenda ett av dom och då skriver jag sms för att tala om att jag inte ska skriva mer sms! Vansinne alltså.

Det mesta vi pratar om människor emellan gör sig nog bäst i vanliga samtal. Sms betyder ju short message. Varför kan inte jag vara short?
Nää..nu ska jag försöka tänka på det där mer. Inatt drömde jag t o m om mobiltelefoner och att jag försökte skicka ett sms. Hör bara. Jag är illa däran.

Jo, jag tycker det är ett bra sätt att höra sig för med nära och kära om läget. Och det är ett bra sätt att kortfattat berätta om något. Men det är det som det ska vara till, inget annat.
Katerina Janouch hade som råd i en tidning jag läste att man borde gräla via sms. Då får man sagt det man vill säga utan att bli avbruten och man tvingas sammanfatta kärnpunkten i det man vill ha sagt. Håller delvis med, men inte helt. Som sagt.

I natt bär det iväg till jobbet igen. Hoppas dom har spytt klart där nu.
Sen på tisdag så åker vi till Dorotea, till på fredag. Sista färden innan invintringen av stugan troligen.

Apropå åka till torpet och lämna stan. I lördags var det nåt slags drama här ute och en annan sitter ju på första parkett utåt Rådhusesplanaden.
Är överhuvudtaget bullrigt här på fredag och lördagkvällar/nätter. Gör inte mig någonting, men det är jobbigt med allt sönderslaget glas när man ska ut med vovvarna på morgnarna.