Tid

Har fått lära mig av sånt jag läst nu att det är fel att säga att Tiden läker alla sår.
Att den inte läker, utan det är det man gör under tiden som läker.

Det man ska göra under tiden är å ena sidan att vara i känslan man har och inte fly...och å andra sidan vara aktiv och göra sådant som är meningsfullt.

??

Jag försöker inte fly, och jag gör samtidigt sånt som jag måste göra och som känns viktigt för framtiden. Uppfyller jag därmed normen som säger att man ska vara lite både och, både passivt emottagande och aktivt agerande?

Jag för min del tror visst att det är Tiden som läker, att det är tiden det handlar om helt och hållet.

Saker bleknar med tiden.

Tiden ger en perspektiv.

Tiden ger det öppna såret en chans att självläka lite och inte göra så akut ont.

Tiden som går ger en kraft, "nu har jag klarat av 47 dagar", och det gör att man tror på sig själv och sin egen förmåga.

Tiden kommer med framtiden.

Jag tror att tiden är min vän.