Någon hjälper mig nu.
Tror att det är du.
Det vi hade tillsammans finns kvar och
jag tar hjälp av det.
Jag försöker tänka och göra som Du
skulle ha rått mig till.
Jag måste välja att tro att det ska ordna sig med saker och ting.
Jag måste välja att leva livet framåt.
fredag 15 augusti 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentarer:
Mamma, vi gör det bra. Du kämpar, det är det viktigaste! Jag kämpar med dig. Finns alltid för dig!
Skicka en kommentar