Jag har varit nästan medvetslös i två dagar.
Migrän och en mycket stor trötthet.

Allt praktiskt jag varit tvungen att ta itu med tog till slut all kraft jag hade.

Kraft jag egentligen behövde bara för att klara av de stora S.en. Sorgen och Saknaden.

Hittade en bild på mig och A som jag aldrig sett. Den minner om en vardagsverklighet som jag trodde var min för långliga tider framöver. Som jag alltid trodde skulle finnas.

Idag är det 27.e dagens 16.e timme.

Hur klarar man av det här?
Jag vet inte. Jag bara vet att man måste.