Beslut

Jag har ringt på en bil idag. Det var en som jag och Anders var och tittade på för någon dryg månad sen.
Tänker köpa den ganska snart, blev ju utan bil också, vilket är svårt
när man har två hundar och bor i centrum.

Har tagit andra beslut också.
När tragedin inträffar, när man ser den i vitögat så öppnas ens ögon för allt man har
i sin omgivning.
Som relationer. Helt plötsligt ser man vilka man har. Och inte.

Som min syster, och mina barn. Går inte att beskriva hur mycket jag älskar dom, och hur
mycket jag värdesätter att de finns i mitt liv.

Och Anders bröder, dom har stöttat mig, trots sin egen sorg, och hjälpt mig med praktiska saker.
Dom känns som familj för mig.

I övrigt får man välja. Relationer som inte tillför...eller enbart gör ont, dom får man välja bort.
När den som borde stå en nära inte finns för en, varken kroppsligen eller själsligen, när man
enbart är en plikt, då får man ta beslutet att leva utan den relationen.
Man får helt enkelt ta den sorgen, också.
Till slut, när det inte längre går att blunda...

Förstår nu hur mycket du var för mig.
Du var min Familj, min son, bror och pappa,
liksom jag var dig nära på samma sätt.
Du var också, och främst, min Älskade.

Du gjorde mig hel.