Mycket som är svårt just nu att klara av.

Sorgen och saknaden dominerar hela ens liv.

Känslan av att röra sig i en overklig värld, där inget är sig likt är konstant.
Scenljuset ändrade sig på en känd scen, allt är desamma, men ser helt annorlunda ut,
och där irrar jag omkring, försöker hitta hållpunkter.
Vet att jag inte borde men försöker hålla värsta smärtan borta, orkar inte alltid, är för mycket annat som kräver.

Hudlösheten är enorm.
Klarar inte av obetänksamhet och vad som i skenet som är nu mest verkar likna något annat mycket värre.

Du blir aldrig fri från Skulden. Den som andra lagt på dig för det du gjort, du är alltid skyldig.
Någon.
Antingen du lever eller inte.

Jag försöker se med kärlek på allt runtomkring mig. Jag försöker vara som DU. Ett stort enkelt Hjärta.
Inte alltid rätt, men ständigt försökande...