Om gårdagen

Dagen blev ungefär som jag hade trott.

Det var en vacker högtid, men nästintill outhärdlig.

Min blomma där framme var väldigt STOR.
Vad visste jag som varit lyckligt förskonad från något sådant här och beställde via telefon.
Har aldrig velat framhäva mig så...
Men vacker var den. Och sann.

Minnesstunden var många kramar och handhälsningar.
Man fick skärpa sig och skärpa sig och skärpa sig.
Till slut föll jag i trappen, alldeles darrig.

Man kan ana vilket arbete som lagts ner av de som ordnade och dukade.
Man kan bara tacka.
Hade gärna varit med, men för mig blev det som det är en omöjlighet.

I natt somnade jag först efter tre.
Din kärlek omfamnade mig till slut och fick mig att komma till ro.