Fin höstdag idag.
Vackert blekt ljus, stålgrå himmel och vackra höstfärger.
Jag vet inte vad jag ska kalla den känslan jag har i mig.
Jag är glad över att jag lever och kan uppleva allt, men samtidigt oändligt sorgsen över att inte han finns och kan följa med och uppleva allting tillsammans med mig.
Jag tänker:
jag gör det jag gör för både dig och mig nu.
torsdag 18 september 2008
Tanke
Upplagd av Ylva kl. 08:51
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar