Igår var jag bortbjuden på middag, så jag "livstränade" och tog bilen bort till Umedalen. Det var trevligt och det var bra.
Jag vet inte om jag berättat hur det ska bli med hundarna.
Hur som helst, Maja blir kvar hos mig, och det är jag glad över.
Tanken att bägge två skulle försvinna var outhärdlig, nu när jag återigen vant mig vid att ha hundar i mitt liv.
Sen vill jag inte helt stänga dörren till eventuell jakt. Jag har ju trots allt jägarexamen och tyckte det var väldigt roligt att vara med på fågeljakten, så steget är ju inte så långt till att jag en dag själv vill jaga. Att det inte blivit något i år
har sin förklaring.
Finns ingen som orkar det nu, när vi alla är i sorgens land.
måndag 15 september 2008
Maja
Upplagd av Ylva kl. 09:38
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Vad fin du är på den där bilden! Man ser livsglädjen och när jag ser den känner jag att du kommer tillbaka dit en dag. //M
Tack! Ja, det var lite därför jag lade in den...för att påminna mig om att jag HAR mått så här en gång. Att jag inte alltid kommer att känna som jag gör nu.
Sen är ju fina Maja med också:)
Skicka en kommentar