Saknad

Vårt liv tillsammans, mitt och A.s var i mångt och mycket som att vara på en resa.
En resa med många äventyrliga inslag, tillsammans med en likasinnad och öppensinnad
reskamrat.

Vårt liv var ett ständigt planerande och fantiserande och vi försökte leva ut allt det
vi velat göra och ville göra. Tillsammans. För det var så vi tänkte. Vi hade hittat någon
som var vår tvillingsjäl. En älskad och bästa vän i samma person.

A var så driftig. Han fick saker att hända. Han var inte bara en man, han var också som
ett slags levande tivoli och verkstad och spa. Inget var omöjligt, han var tryggheten själv,
i hans närhet fanns en varm ström av energi som det var en nåd att ha rätt att befinna
sig i.

Nu när han är borta så är det mycket att sakna.
Och mycket att vänja sig vid.
Jag blev tvungen att kliva av den här resan för han skulle inte åt samma håll längre.
Det är svårt att veta hur man ska klara sig nu.
Utan energin och tryggheten som han spred.
Utan kärleken som överskred alla gränser.