Aldrigheten

Angående Sorgen, ibland kan jag tänka att "nu klarar jag mig riktigt bra" eller "kanske det är lite bättre nu".
Men de tankarna försvinner direkt när Aldrigheten slår till.
Att t ex komma på den tanken och faktumet att: "jag och A ska aldrig mera åka till torpet"...eller något annat i den vägen är outhärdligt, så ont gör det.

Vi fungerar nog så att vi inte kan ta emot mer smärta än vi kan bära, det
är väl därför vi ska vara glada ändå för de försvarsmekanismer vi har.
De gör att vi bara kan ta in..lite i taget. Lite åt gången.