Ruskväder, gäss och magnesium

Har ganska nyligen kommit hem från mitt sista nattpass i helgen. Ute var det riktigt ruskväder, blåste små istappar runt omkring en. Syns inte mycket av det på den här bilden, förutom kanske människan som går på andra sidan gatan och hukar sig i vinden.
Jag har just ätit mjuk pepparkaka,,,jag vet, lite konstig frukost, men det är ju inte varje dag det finns nybakt mjuk pepparkaka i närheten, som dessutom ens dotter har gjort. Den var utmärkt god, kan jag säga.

Sitter här och funderar lite kring det här med att vara en gås. Och då menar jag inte vara dum som en gås, utan mera den där egenskapen där man använder sig av gåsen som exempel, alltså, att allt rinner av en som på en gås.
Jag tänkte igårkväll och inatt att det ju på något vis kanske är grunden till välmående, att man skulle ha den egenskapen. Vara mera likgiltig, inte känna så mycket, inte ta åt sig så mycket, framför allt. Men jag vet inte längre. För även om det kanske vore skönt att vara så, hur mycket är det inte man också förlorar? Visst, det är jobbigt att hålla på och känna och känna och bry sig och ha sig, men det finns ju den andra sidan av myntet också. Och då menar jag förmågan att känna stor entusiasm och livsglädje, stark kärlek och sådant som bara finns i luften omkring oss, som vibrerar positivt och varmt.
Som gås så tror jag man får säga adjö till hela det klingande känsloregistret också.

Nej, jag har inte börjat knarka, är inte det jag vill illustrera här. Jag har börjat äta magnesium mot min PMS. Och de må vara placebo effekt eller vad f-n som helst, men mig hjälpte det från första tabletten! Var tvungen att gå in på nätet och läsa om det och hittade där att det verkligen fanns kvinnor som får omedelbar lindring av magnesium. Men då ska man förstås ha brist på det, vilket jag tydligen hade..Prova att äta magnesium ni som har pms!

Nä, nu har jag surrat nog, går och lägger mig nu. Godnatt.