Mitt arbete

Fyra nätter är avklarade, bara en kvar nu och jag kan inte låta bli att sitta uppe och njuta av den här morgonen länge innan jag går till sängs.
När det bara är en natt kvar så är det ju inte lika noga med sovandet.
På jobbet är det rätt så hektiskt.
Jag kan ju aldrig berätta vad som händer där för någon, självklart, men även om jag kunde det så skulle jag knappast bli trodd.
Det är svårt, men intressant och utvecklande för personligheten.

Jag tittar ut genom köksfönstret och ser de upplysta fönstren på arbetsförmedlingens kontorsrum. Folk rör sig därinne i rummen, och jag känner hur nöjd jag är med mitt yrkesval och min arbetstid. Jag tycker om att ha ett arbete där jag får möta människors blottade själar.
Få privilegiet att vara i kärnan, där livet och döden, sorgen och glädjen möts.
Jag kan, och orkar vara den som står kvar.
Den som vågar möta det svåra, för det mesta åtminstone.