Kill your darlings

Någonstans efter vägen, kanske när man närmar sig femtio är det dags att inse att vissa drömmar och planer och föreställningar man haft får man begrava.
Somligt är lätt att göra sig av med, som att jag skulle bli en sådan där kvinna i dräkt bärandes på en attacheportfölj.
Eller att jag skulle bli en friluftsmänniska av stora mått som kunde göra tjusiga telemarkssvängar.
Ibland köper jag mig en kappa eller något slags stövletter, som jag sedan, som vanligt aldrig använder.
Jag är helt enkelt en kängor-dunjacka-mössa-ryggsäck-kvinna.
Det går inte att ta bort ränderna från tigern.

Sedan så har jag länge trott att jag en dag ska bli författare. Och då menar jag Författare som yrke, kunna leva på det osv.
Den drömmen är kanske svårast att begrava.
Och sanningen att säga har väl drömmen varit mest levande de perioder då jag haft ett arbete jag otrivs med och velat fly, för någon författare det blir jag aldrig.
Jag skriver inte tillräckligt bra, jag tänker i bilder och kan sällan överföra det till skrift på något särskilt bra sätt.
Dessutom skulle jag inte klara av att sitta och skriva och skriva, lägga ner det arbete som krävs för att det ska bli något. Jag tröttnar efter en timme, då vill jag vara social, eller läsa, eller gå ut, eller något annat.

Fast, då har jag å andra sidan blivit annat i mitt liv som jag inte trodde riktigt när jag var ung.
Jag har blivit en skaplig sjuksyster och en ganska bra mamma.
Och jag har nästan alltid följt mitt hjärta och min magkänsla och därför har jag haft ett rikt liv.

Nu låter det som att jag ska dö och så är det inte, men det är ändå min närkontakt med döden som fått mig att inse och förstå saker här i livet.
Det är inget konstigt med att någon dör, det är naturligt, det kan drabba dig, eller mig eller vem som helst exakt i detta nu.
Och jag vet att döden är lättare att bära för de som finns runtomkring, de som finns kvar, ifall den som försvann levde fullt ut och gick sin egen väg, även om den inte alltid var alla andras väg.

Så mitt råd är: Följ ditt hjärta. Det finns inga mallar. Det är bara du som kan bestämma vad du ska göra och hur du ska leva ditt liv.
Och förresten, kärleken är viktigast av allt!