Jag i bloggvärlden

Jag försöker hålla den profilen att om jag inte har något att blogga om, då ska jag inte blogga.
Annars blir det bara inlägg av typen "idag har jag ätit pölsa och nu ska jag se på tv", typ.
Intressantare än så är inte livet allt som oftast.

Det kan inte heller vara särskilt givande att läsa om att "jag köpte 2 nystan naturvitt garn och ett nytt armbandsur idag" heller.

Jag har skrivit dagbok i hela mitt liv och ibland så vet jag inte om det är dagbok jag skriver här eller vad.
Varför bloggar man?
Är det att liksom hunden som kissar på lyktstolpen visa att man finns?
Eller är det kanske den ensammes bevis på att man inte är död, som en annan bloggare jag läser uttryckte det.
Jag bloggar alltså lever jag.

Förresten, apropå armbandsuret, jag hittade ingen klocka jag ville ha först..till jag tittade på barnklockorna och köpte en "pojkklocka".
Så någon stilikon i bloggvärlden lär jag aldrig heller bli.

Lust

Den här bloggen var från början nog mest menad att vara en bildblogg.
Det märks det inte så mycket av. Jag har saknat lusten, och det är en mörk och trist tid nu som inte heller inspirerar.

Det här är en av de gamla björkarna på parkeringen, som fått hjälp med spöklikheten...

Jag är jävligt trött, varit så hela natten.
Var nästintill ett välkommet inslag när en av våra akut inkommande "gäster" anlände vid
fyratiden i natt, det piggade upp.

Nu blir det zzzzzzzzzzzzzz...

Jag har gjort fel

Ja, det har jag.
Och det är mycket svårt att acceptera. Av mig själv alltså.
Jag har en nästintill obegränsad tolerans vad gäller andra människors fel och brister.
"Det är mänskligt att fela" eller "Ingen är perfekt", osv.
Tyvärr så verkar jag inte själv tycka att jag hör till mänskligheten, för JAG får inte göra fel.
Tanklöshet och oförstånd är bra ursäkter för andra, men inte för mig själv personligen.
Jag BORDE veta och förstå allt. Finns inga ursäkter där inte.

Att jag kan raljera om detta tyder på att jag ändå genomgått en viss utveckling mot en större tolerans gällande mig själv, och också en större självkännedom.
Och jag kan erkänna att jag gör fel nu, det kunde jag inte förut.

Även solen har fläckar, som man säger.

Nu sova.

Jag orkar inte

Jaha, vad finns att berätta denna dag?
Jag är trött. TRÖTT. Igårkväll (lördagkväll) gick jag och lade mig före 22 och var till och med för trött för att orka läsa.
Ingen energi finns till någonting.
Jag skulle egentligen vilja fixa till här i lägenheten, möblera om i sovrummet, packa ihop en massa grejor, köpa en garderob till, till lilla rummet osv osv osv, men allt faller på att jag inte vet var jag ska få tag i kartonger, eller att jag inte känner någon som kan låna mig en släpvagn..och att jag för övrigt inte kan köra bil med släpvagn tillräckligt bra för att kunna hämta något jag köpt och köra det hit, bla bla bla.
Jag önskar att någon kom hit och gjorde allt, hjälpte mig med allt, packade ner sånt som är jobbigt att gräva i, bestämde, tog tag i saker. Bar sådant som var tungt, hjälpte mig att leva och orka.
Jag önskar att A inte var död.

Jag önskar att jag slapp upptäcka att han överallt inte finns hela tiden.

Tofflor

I går var vi, jag, Emilia och Astrid till Annicca och åt middag.
Mamma var också där och hon hade tillverkat dessa tofflor till oss allihop.

I natt har jag vaknat två gånger helt genomdränkt av svett. Fy fan.
För att inte prata om humöret. Det är verkligen lågtryck.

Se film

Jag såg den här filmen igår.
En familj är med om en bilolycka, hälften av dom, mamman och ena sonen dör.
Sedan utspelar sig själva handlingen nio månader efter olyckan.
Jag ser på bilden jag valt att den blivit rikligt belönad, men jag tyckte inte den
var bra.
Sorgen skildras för det första inte trovärdigt. Den görs "bildligt" vacker, för att passa
in i de likaledes vackra miljöerna.
Man blir galen på alla påbörjade samtal och meningar som inte avslutas.
Och den är olidligt förutsägbar. Jag kunde satt vad som helst på att rådiga flickan skulle rädda
pojken, båten skulle få brinna osv osv.

Den enda behållningen jag hade av filmen var den varma känslan och minnena av
äventyr i barndomen jag fick av scenerna som spelades in i det gamla huset, men det var nog mera mina minnens förtjänst än regissörens.

Ute med jobbarkompisarna

Jag var på Lottas igårkväll och åt med mina jobbarkompisar.
Dom är verkligen trevliga och vi hade kul, men jag blev helt slut av det.
Jag tror ibland, speciellt när jag är på jobbet att jag ska klara av olika saker,
att jag kommit längre än jag har.
När jag då sitter där på Lottas i ny fin blus, med en entrecote framför mig och
påminns om att jag nu är ensam, då gör det alldeles för ont.
Och när jag ser "vår" balkong från fönstret där, och tänker på när vi brukade sitta
på Lottas och skoja med oss själva om hur nära vi hade...då vill jag bara gå hem på en gång.
Nu lär det väl dröja ett tag innan det blir utgång igen, och det är nog bra.

I dag är det grått, regn och slask. Riktigt tråkigt är det.
Jag ska göra klart den brungrå tröjan nu och se ifall det går någon bra film på canalplus idag.

Apropå ingenting så är det billigt snus på Godishuset.
En stock Granit miniportion, 179 kr.

Provrumsmotion

Nu har jag besökt både Lindex och HM och provat sammanlagt ungefär 45 plagg, varav jag fick med mig hem fem.
Jag klev upp klockan två och for iväg på en gång. Utan att ha ätit något, för jag tänkte, det här går fort, men det tog tre timmar att hitta det jag ville ha.
På slutet var jag tvungen att gå in på konsum och köpa en twix och en julmust.
Nu har jag i alla fall ätit kåldolmar och ska vila en stund framför televisionen.

För snäll

Nu har jag lämnat alla mina patienter åt sitt öde,
för de närmaste sex dagarna och fem nätterna.
Här är en annan syster inom samma gebit som jag,
fast jag är en snäll syster.
Kanske FÖR snäll ibland, men jag jobbar på det.

Nu sängen.

Mörkret

Astrid och Majsan i mysposition.
Jag är så slö med att ta bilder själv nu i vintermörkret så jag får stjäla bilder.
Den här har Astrid tagit.

Mörkret ja. Det är verkligen mörkt nu, och inte blev det bättre när nästan all snö regnat bort. Trist.
Om jag inte minns fel så regnade det förra skyltsöndagen också.

I går, efter jobbet så sov jag nästan hela dagen, från åtta på morgonen till halvsex på kvällen.
Det är knappt jag är vaken tillräckligt lång tid på min fritid för att jag ska hinna äta.

En natt kvar nu.