Dagboksdepression

När man är i flyttartagen och gräver i kartonger och säckar så hittar man allt möjligt. Bland annat blev jag sittande en stund med mina dagböcker.
Har väl ca 30 st i olika varianter, typ den på bilden här till enkla spiralblock.
Hur som helst, jag satte mig och läste och mådde mest bara dåligt. Vet inte varför, men det är något med det där att gräva i det som varit förr som mest gör mig deprimerad.
Det som har varit har varit, jag vill helst leva i nuet och se framåt.
Och när är det jag har skrivit mest? Jo, när jag mått dåligt på ett eller annat sätt och beklagar mig vitt och brett över någon partner eller jobbsituation eller vikten eller livet överhuvudtaget. Varför skulle man vilja läsa det sen?
Nää. Man kan egentligen säga så här att skriva dagbok är något man gör för stunden, inget annat. Terapi helt enkelt. Man skulle lika gärna kunna slänga det man skrivit eftersom. Funderar faktiskt på att slänga hela skiten nu.
Men det kan jag inte. Jag stoppar ner allt i en kartong och ställer på vinden. Kanske är det någon annan som ska läsa en dag. Mina barn eller eventuella barnbarn kanske när jag är borta.