Stan

Vacker himmel över stan denna morgon.

Gillar min utsikt från fönstren, högt uppe, ovanför nästan alla taken.

Nu ska jag gå och lägga mig och fortsätta att läsa Umeåkrönikan. Det är en väldigt stor och fet bok som får mig sömnig snabbt, enbart för att den är så jobbig att hålla i.
Men det står mycket intressant också. Visste ni att den sommaren staden brann upp, 1888, då hade det varit torka i tre veckor och värmebölja, och när det då denna dag började blåsa nästan orkanvindar från nordväst, då behövdes det inte mycket för att hela skiten skulle brinna upp. Lite glöd bara från någon skorsten som landade på ett torrt spåntak och så vindarna på det.
Fem timmar tog det till nästan allt brunnit ner, och sedan flera år innan man hade byggt upp stan igen.
Stad och stad förresten, folkmängden i Umeå var vid den här tiden ca 3000 invånare. Som Sorsele kommun ungefär idag.
Sådär, det var dagens lilla historielektion. Nu ska jag gå och lägga mig.

Det var ett tag sedan jag skrev nu och uppdaterade om mitt liv.

På jobbet är allt som vanligt, fast mycket har ändå hänt. Vi har ändrat inriktning och målgrupp för vårt arbete och hittills har det varit positivt. Hoppas det fortsätter så också.

Hösten har kommit ordentligt och det känns inte särskilt jobbigt. Tidigt i våras trodde jag inte att jag skulle klara av en höst och vinter till, men man gör det. Vad har man att välja på förresten?
Som jag brukar försöka tänka, det är ingen idé att klaga på det man inte kan påverka. Som vädret t ex.

Jag är numera sambo med två andra kvinnor, mina döttrar, och vi lever ihop som en familj, för första gången på många år och det är så roligt. Fast jag förstår också att det bara är under en tid.

I övrigt så kan man konstatera att det egentligen inte är mycket som förändras här i livet, fast man tror det hela tiden. På något vis är man ständigt densamma, trots allt som händer och trots försök man gör att förändra sig på vissa punkter.
Jag är fortfarande lite för tjock. Jag är fortfarande rätt så glad och lätt att göra nöjd. Jag tycker fortfarande om att virka, även om jag inte tycker om virkat alls. Och jag fortsätter kämpa mot mörkret som jag alltid gjort.
Sen må det yttre förändras...man byter jobb, byter bostadsort, byter partner eller lever ensam. Det man vill ha är alltid detsamma ändå. Frid i själen, kärlek, att ens nära och kära har det bra och lite kul ibland.
Tråkigt kanske, men också skönt bestående.

Sorsele

Mer gamla fotografier, denna gång med Sorseletema, eftersom jag är därifrån. Här är kyrkan, från 60 talet kanske, av bilmodellerna att döma.
Strandvägen, för mycket länge sedan.
Den här lille pojken döptes till Kurt. Han blev sedan rektor på Centralskolan i Sorsele.
Hon till vänster i den mörka blusen hette Tekla och var barnmorska. Många barn har hon förlöst i Sorsele, bland annat jag.
Pansborg, då bostad för jägmästare, för mig är det Backens skola.

Om jag hade levt för längesen

Jag älskar gamla fotografier. Här är Umeå från förr. Om jag hade levt då och det varit som det är nu, då skulle jag ha bott här. Precis här bor jag idag.
Här jobbade jag, på Umeå lasarett.
Och jag skulle ha haft på mig en sådan här tjusig dräkt på jobbet.
Här serverar jag kaffe (?) till barna på barnsjukhuset.
Kanske hade jag varit dispensärsköterska och åkt omkring så här i mitt distrikt...som säkert var väldigt stort.
Det var mycket glest mellan lyktstolparna i stan då.
Jag hade säkert gått i kyrkan då, som alla andra. Man kunde väl inte annat när herrens boning såg så skräckinjagande ut.
Rådhustorget var sig ganska likt. Torghandlare och cyklister, precis som nu.
I Rådhusparken, som också ser ungefär likadan ut hade jag nog suttit på någon bänk på somrarna och vilat mig på söndagen och tittat på folk.

Fast hade man levt då skulle man nog helst ha varit en karl. Som kvinna hade man bara haft halva lönen, varit tvungen att sluta jobba om man gifte sig och fick inte gå ut och ta en öl på hotellets veranda, det passade sig i alla fall inte.
Annars så verkar det ha varit riktigt fint att leva då, om man bara hörde till dem som hade det gott ställt.

Ps. Om du klickar på bilderna blir dom större. Ds.

Kvinnen

Jag gick igenom bilderna jag har i kameran och hittade den här från i påskas av Sjögrenklanens kvinnor.
Så här ser vi oftast ut på bilder tagna kring jul och påsk och andra sammankomster.
Sura? Trötta? Blasé?
För mycket mat kanske?
Att vi i själva verket har roligt och trevligt när vi träffas, det kommer i alla fall eftervärlden aldrig att tro om oss...

Milow

GI-fross

Igår, efter "proteinresan" så åkte vi in till stan hela gänget och svullade på Taj Mahal, indisk restaurang.

Åt både lammkött och kyckling och räkor, och saffransris. Skapligt GI-betonat. Förutom riset då. Och nanbrödet förstås...som inte går att låta bli.

Förövrigt så tycker jag det är synd att friidrotts-VM slutar idag.

Kaffe utan kyssar

En förändring har skett i mitt liv...och jag antar, tyvärr? att det är något slags ålderstecken.
För precis likt nästan alla äldre människor jag stött på i mitt liv så kliver jag numera upp vid 6-tiden och kokar kaffe.
Jag försöker verkligen sova längre, men det är fullkomligt tji. Till slut har jag fått ont i ryggen (åldern?) av att vrida och vända mig 50 varv och försökt somna om.

Ja, och då börjar jag ju till slut tänka på KAFFE och då är det bara att kliva upp och sätta på pannan..perkulatorn.

Vet ni vad jag tycker är jobbigast med att vara singel?
Jo, det är att det aldrig någonsin händer..till skillnad från då och då när man har en partner, att någon väcker en med kaffe på sängen.
Underbart är det, att yrvaken känna doften av nygjort kaffe och få en rykande kopp ställd bredvid sig på sängbordet.

Fast, den som ska kunna väcka mig med kaffe på sängen nuförtiden..det får vara en morgontidig en....

Annars då? Ja annars är allt bara trist och tråkigt och vardags och inget händer och inget roligt finns inplanerat att se fram emot.
Jag är inte kär i någon och ingen är kär i mig och inte ens minsta lilla resa är inplanerad närmaste framtiden. Blä.....

Men, å andra sidan så sitter jag här denna tidiga vackra lördagsmorgon med en kopp Zoegas Intenzo och har hela denna lediga dag framför mig.
Kanske är upp till mig att fixa det där äventyret?

Ett litet äventyr..men dock ett sådant, är att jag ska åka till syrran idag med protein till mamma. Jag vet, jag förklarar inte, det bara är så.

Ha en bra dag när ni segat er upp!

Vad jag borde göra mera av

Det här är mina syskonbarn.
Höll på att skriva barnbarn..men nä nä..det får man väl hoppas dröjer ett tag till.

Vi var i Hissjö i lördags och firade Adrians 8-årsdag.
Tårta, (jag åt ingen) och bullar (jag åt en..).
Sen åkte vi in till stan och åt på Taormina.

Varje gång jag träffar mina syskon så där så undrar jag varför vi inte gör det oftare.


Idag har jag varit till Hamptjärnsstugan och suttit där i solen bland bergknallarna och njutit.

Undrat varför jag inte gör det också oftare.

Yngve

Jag vet inte om jag har berättat det, men när jag var 14 år, då var jag en pojke.

Här är jag och min bästa kompis när vi experimenterar under en kemilektion i skolan.