Kaffe utan kyssar

En förändring har skett i mitt liv...och jag antar, tyvärr? att det är något slags ålderstecken.
För precis likt nästan alla äldre människor jag stött på i mitt liv så kliver jag numera upp vid 6-tiden och kokar kaffe.
Jag försöker verkligen sova längre, men det är fullkomligt tji. Till slut har jag fått ont i ryggen (åldern?) av att vrida och vända mig 50 varv och försökt somna om.

Ja, och då börjar jag ju till slut tänka på KAFFE och då är det bara att kliva upp och sätta på pannan..perkulatorn.

Vet ni vad jag tycker är jobbigast med att vara singel?
Jo, det är att det aldrig någonsin händer..till skillnad från då och då när man har en partner, att någon väcker en med kaffe på sängen.
Underbart är det, att yrvaken känna doften av nygjort kaffe och få en rykande kopp ställd bredvid sig på sängbordet.

Fast, den som ska kunna väcka mig med kaffe på sängen nuförtiden..det får vara en morgontidig en....

Annars då? Ja annars är allt bara trist och tråkigt och vardags och inget händer och inget roligt finns inplanerat att se fram emot.
Jag är inte kär i någon och ingen är kär i mig och inte ens minsta lilla resa är inplanerad närmaste framtiden. Blä.....

Men, å andra sidan så sitter jag här denna tidiga vackra lördagsmorgon med en kopp Zoegas Intenzo och har hela denna lediga dag framför mig.
Kanske är upp till mig att fixa det där äventyret?

Ett litet äventyr..men dock ett sådant, är att jag ska åka till syrran idag med protein till mamma. Jag vet, jag förklarar inte, det bara är så.

Ha en bra dag när ni segat er upp!