Min nya kille

MEN, inget snökaos eller oplogad parkering kan grumla mina lyckokänslor, för denna dag så kommer den här lille blåögde killen att flytta in här hos mig!

Han är en ragdollhanne på 17 veckor och när han blir stor så blir han en riktigt bamsig herre.
Är han söt eller är han söt??

Jag har gett upp tanken på att jag kan ha någon hund, som jag jobbar och som jag bor, och djur kan jag inte leva utan.
Och snart...alldeles snart..då blir han min! :)

Snökaos

Värsta snökaoset hittills jag upplevt i stan. Och precis denna söndagmorgon ska jag i ottan ta mig från jobbet och hem, genom snödrivorna och höga plogkanterna.
Min parkering var omöjlig att ta sig in på så jag fick cirkulera runt stan för att hitta nånstans där det överhuvudtaget gick att ställa bilen.
Nu står den vid nattöppet, där det "bara" låg 2 dm snö...
Min gamla volvobettan var tacksam att ha i dag, för hon kämpade bra när hon tog sig hem, till skillnad från andra som blivit stående vid rödljus och infarter.
Hej och hå..

You can´t afford to be skinny!

If you want to be popular...

Kunde inte sagt det bättre själv!
Med andra ord, hoppas ni har njutit av julmaten i dag och att ni väl förser er av resterna i morgon! :)

Och ät lite för mig också, för jag hör till det gänget som måste jobba i jul, förhoppningsvis så får jag väl någon skinkbit...kanske.








GOD JUL på er!

My space

Hittade de här bilderna jag tog när vi just hade fått lägenheten och knappt flyttat in än.
Så ser det INTE ut nu. Faktiskt så är det precis MOTSATSEN till detta som det ser ut nu.

Stan

Vacker himmel över stan denna morgon.

Gillar min utsikt från fönstren, högt uppe, ovanför nästan alla taken.

Nu ska jag gå och lägga mig och fortsätta att läsa Umeåkrönikan. Det är en väldigt stor och fet bok som får mig sömnig snabbt, enbart för att den är så jobbig att hålla i.
Men det står mycket intressant också. Visste ni att den sommaren staden brann upp, 1888, då hade det varit torka i tre veckor och värmebölja, och när det då denna dag började blåsa nästan orkanvindar från nordväst, då behövdes det inte mycket för att hela skiten skulle brinna upp. Lite glöd bara från någon skorsten som landade på ett torrt spåntak och så vindarna på det.
Fem timmar tog det till nästan allt brunnit ner, och sedan flera år innan man hade byggt upp stan igen.
Stad och stad förresten, folkmängden i Umeå var vid den här tiden ca 3000 invånare. Som Sorsele kommun ungefär idag.
Sådär, det var dagens lilla historielektion. Nu ska jag gå och lägga mig.

Det var ett tag sedan jag skrev nu och uppdaterade om mitt liv.

På jobbet är allt som vanligt, fast mycket har ändå hänt. Vi har ändrat inriktning och målgrupp för vårt arbete och hittills har det varit positivt. Hoppas det fortsätter så också.

Hösten har kommit ordentligt och det känns inte särskilt jobbigt. Tidigt i våras trodde jag inte att jag skulle klara av en höst och vinter till, men man gör det. Vad har man att välja på förresten?
Som jag brukar försöka tänka, det är ingen idé att klaga på det man inte kan påverka. Som vädret t ex.

Jag är numera sambo med två andra kvinnor, mina döttrar, och vi lever ihop som en familj, för första gången på många år och det är så roligt. Fast jag förstår också att det bara är under en tid.

I övrigt så kan man konstatera att det egentligen inte är mycket som förändras här i livet, fast man tror det hela tiden. På något vis är man ständigt densamma, trots allt som händer och trots försök man gör att förändra sig på vissa punkter.
Jag är fortfarande lite för tjock. Jag är fortfarande rätt så glad och lätt att göra nöjd. Jag tycker fortfarande om att virka, även om jag inte tycker om virkat alls. Och jag fortsätter kämpa mot mörkret som jag alltid gjort.
Sen må det yttre förändras...man byter jobb, byter bostadsort, byter partner eller lever ensam. Det man vill ha är alltid detsamma ändå. Frid i själen, kärlek, att ens nära och kära har det bra och lite kul ibland.
Tråkigt kanske, men också skönt bestående.

Sorsele

Mer gamla fotografier, denna gång med Sorseletema, eftersom jag är därifrån. Här är kyrkan, från 60 talet kanske, av bilmodellerna att döma.
Strandvägen, för mycket länge sedan.
Den här lille pojken döptes till Kurt. Han blev sedan rektor på Centralskolan i Sorsele.
Hon till vänster i den mörka blusen hette Tekla och var barnmorska. Många barn har hon förlöst i Sorsele, bland annat jag.
Pansborg, då bostad för jägmästare, för mig är det Backens skola.

Om jag hade levt för längesen

Jag älskar gamla fotografier. Här är Umeå från förr. Om jag hade levt då och det varit som det är nu, då skulle jag ha bott här. Precis här bor jag idag.
Här jobbade jag, på Umeå lasarett.
Och jag skulle ha haft på mig en sådan här tjusig dräkt på jobbet.
Här serverar jag kaffe (?) till barna på barnsjukhuset.
Kanske hade jag varit dispensärsköterska och åkt omkring så här i mitt distrikt...som säkert var väldigt stort.
Det var mycket glest mellan lyktstolparna i stan då.
Jag hade säkert gått i kyrkan då, som alla andra. Man kunde väl inte annat när herrens boning såg så skräckinjagande ut.
Rådhustorget var sig ganska likt. Torghandlare och cyklister, precis som nu.
I Rådhusparken, som också ser ungefär likadan ut hade jag nog suttit på någon bänk på somrarna och vilat mig på söndagen och tittat på folk.

Fast hade man levt då skulle man nog helst ha varit en karl. Som kvinna hade man bara haft halva lönen, varit tvungen att sluta jobba om man gifte sig och fick inte gå ut och ta en öl på hotellets veranda, det passade sig i alla fall inte.
Annars så verkar det ha varit riktigt fint att leva då, om man bara hörde till dem som hade det gott ställt.

Ps. Om du klickar på bilderna blir dom större. Ds.

Kvinnen

Jag gick igenom bilderna jag har i kameran och hittade den här från i påskas av Sjögrenklanens kvinnor.
Så här ser vi oftast ut på bilder tagna kring jul och påsk och andra sammankomster.
Sura? Trötta? Blasé?
För mycket mat kanske?
Att vi i själva verket har roligt och trevligt när vi träffas, det kommer i alla fall eftervärlden aldrig att tro om oss...

Milow