Vi har haft besök idag. Min syster, hennes son och pudeln Vivi. Till katternas stora fasa, en stor hårig "flåsare"! Och nu menade jag förstås pudeln.
Vivi skötte det väldigt fint, höll sig lugn och var inte på och dom, Felice och Bartou alltså, låg åtminstone inte under soffan hela tiden, utan försökte faktiskt bekanta sig lite försiktigt och med visst morrande med den i deras ögon väldigt stora, svarta och livliga besten.
Det flöt på riktigt bra och vi fick i lugn och ro äta middag och se diverse OS också.
söndag 28 februari 2010
Stora svarta hälsar på
Upplagd av Ylva kl. 00:34 0 kommentarer
fredag 26 februari 2010
Proppen
Nu är jag ännu gladare. Stoppet i toan är borta men krävde att spolbilen kom och hjälpte till.
Man blir nästan lite generad när två karlar står och begrundar vad som kan ha fastnat på tvären i ens toalett..
Tandläkaren bokade jag om p gr av stoppet så det slapp jag idag.
Även familjedramat har löst sig. Man kan säga att det var fler än en propp som släppte denna dag.
Upplagd av Ylva kl. 14:12 0 kommentarer
En KARL
Vaknade tidigt, invaderad av tankar på diverse bekymmer. Men den här härliga bilden jag fick via mailen idag kommer att hålla mig glad hela dagen!
Upplagd av Ylva kl. 07:41 0 kommentarer
Usch
Mycket som är illa nu.
Förkylning på gång. Dramer inom familjelivet. Stopp i toaletten. Svenska ishockeylaget utslagna ur OS.
Och imorgonbitti ska jag till tandläkaren och göra en rotfyllning.
Jippie, ledigheten har börjat bra.
Upplagd av Ylva kl. 00:20 0 kommentarer
onsdag 24 februari 2010
Extrafriskt
Som att inandas Vicks blå, extrastark.
Men egentligen så tycker jag inte att det här är så farligt. Jag menar, det här kan man ju klä sig för och det är ju trots allt väldigt vackert ute när det är så här kallt.
När det däremot är minus 10 "bara", men blåser isig nordan...då LIDER jag.
Upplagd av Ylva kl. 07:38 0 kommentarer
söndag 21 februari 2010
Vinterjäveln
Katter och katter, jag vet, det blir liiite tjatigt, men dom är ju så goa och fina och det finns inte så mycket annat att glädjas åt just nu i livet.
Ta bara det här med VINTERN. Jag menar, börjar det inte kännas lite väl överarbetat nu?
Ok, vi accepterar att det är mörkt och kallt och jävligt nästan halva året när vi valt att bo här uppe, men -20 och nordliga vindar i flera månader?
Ja, jag överdriver väl lite nu, men det känns ungefär så.
Eller hur?
Upplagd av Ylva kl. 16:38 4 kommentarer